- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
96

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 12, Nov. - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

DAGBOKEN.

gång har nu mycket sökande efter
teatereffekt, mycken lös imitation af andra
Ham-let-tolkare och mycket falsk patos
försvunnit. Det är nu en ädel och vacker bild
af kungasonen som herr Lindberg gifver.»
Herr Lindberg har sedan dess fortsatt på
samma väg; han säger vissa repliker med
en fullkomligt betagande enkelhet och
sanning — jag fäste mig därvid särskildt vid
smådrag sådana som »Ej tjänst men vänskap
oss emellan vare» eller hela samtalet med
skådespelarne, liksom ock vid större scener,
som t. ex. den, då han knäböjer vid Ofelias
nyredda graf, eller Hamlets egen dödsscen.
Kanske går enkelheten numera nästan för
långt, kanske far ett och annat utrop en
något för konverserande ton — så kom nu
afgjordt »Änglar och nådens budskap oss
bevare!» mattare än man kunde hafva
önskat — men på det hela är det en ofantlig
vinst för framställningen med denna sordin
af enkelhet och natur, som hvad själfva
talet beträffar är helt enkelt beundransvärd.

De öfriga rollinnehafvarne hade tydligen
med största intresse omfattat sina uppgifter
men visade på olika sätt sin ovana vid
detta slags roller. Bäst lyckades enligt
mitt förmenande herr Personne. Det var
den rätta komiken och sann måtta öfver
hans framställning — men jag förstår ej,
hvarför han gör Polonius 8o-årig, en bruten
gubbe, kutryggig och med krithvitt hår och
skägg. Laertes’ och Ofelias far bör väl ej
vara mer än högst omkring 5 o år. Fru
Sandell gaf, som var att vänta,
vansinnighetsscenerna utmärkt själfullt och vackert,
däremot var hennes spel i de första akterna
allt för afsiktligt modernt. Fru Fahlman
var en ståtlig drottning men höjde sig ej
i scenen med Hamlet till fru Dorschs
koncentrerade tragiska kraft, och herr
Örtengren går i mimik och gest ett par små steg
för långt för att vara verkligt lyckad i
kungens roll. Han tänker ej nog högt om
publikens förmåga att följa hans
intentioner. Herr Skånberg menar sin Laertes bra,
men tekniken tryter, och den romantiska

lidelsen afbrytes af en viss
hvardagshygg-lighet i tonen.

»Mäster’ Olof» bär, trots den sanna
historiska ramen, tydliga spår af att vara
ett ojämförligt mycket modernare stycke
än »Hamlet». Bakom Olaus Petris
reformatorskallelse står den, som den unge
Strindberg kände i början af 70-talet,
bakomstriden mellan katolicism och reformation
står striden mellan hvarje gammal tro och
en ny, och brännpunkten af intresset är
flyttadt från person till sak; det är ett
idédrama, och det var något som Shakspere
ej kände till. Herr de Wahls temperament
rymmer ej alla de strängar, på hvilka denna
roll skall spelas, han är kanske något för
blödig och melankolisk, saknar något af
renässansmannens ursprungliga lifgifvande
kraft och tro, men han spelar rollen ut
från sina förutsättningar med mycken känsla
och eld och med en verkningsfull och väl.
studerad mimik. Helt fullgjuten, en
origi-nel skapelse, mönstergillt genomförd, är
herr-Hillbergs Gerdt. Herr Hillberg har gjort
många goda och några utmärkta roller, men
jag har aldrig sett honom så glänsande som
här förena den genialiska uppfattningen med ,
det fullfärdigt utarbetade framförandet. En
mycket lyckad och lofvande prestation var
fröken Lundeqvists Kristina. Det finns stora
gåfvor att taga vara på hos denna unga
skådespelerska. Fru Håkanssons
uppfattning af moderns roll kan jag ej anse riktig.
Hon var för mycket den patriarkaliskt
straffpredikande, stränga modern, för litet af den
rädda, skräckslagna katoliken. Jag ville hon
skulle tala med Olof om hans kätteri med
förskrämd uppsyn, tummande ett radband
och mumlande böner. Emellertid
genomförde fru Håkansson rollen med kraft och
myndighet och tog sig ståtlig ut. Äfven
de mindre rollerna voro som sagdt i goda
händer. Herrar Svennberg, Eliason, Ranft,
Olsson, Lundberg, Engelbrecht och
Hillberg j:or bidrogo alla till det goda
resultatet.

E. G.

––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free