- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
51

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Två svenska kärlekskorrespondenser från den sirliga stilens tid. Af Oscar Levertin. Med 7 bilder - I. Den sirliga stilen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L’VÅ SVENSKA KARLEKSKORRESPONDENSER KRÄN DEN SIRLIGA STILENS TID.

stilen upptages af Balzac och Voiture
i deras bref, af kretsen kring den firade
Arthenices, madame de Rambouillets,
sängestrad. Här var det mindre det
blod-fullt yppiga och frodiga i liknelser och
stil som älskades än »concettot»: de
oväntade sammanställningarne och de
maskerade omskrifningarne, som läto de
talande undgå den alldagliga mängdens
uttryckssätt och känna sig tillhöra
förfiningens utvalda. Det var pointen, som
af stundens replik, af tillfällets bagateller
gjorde sinnrika infall, facetterade och
gnistrande som juveler. I bländande
antiteser tolkade förnäma älskare sina
lyckliga kval.

Så utbildades den stil, som ömsom
kallades »galant», »poli» och »précieux»
och hvilkens handhafvande mer utmärkte
världsmannen än litteratören. »Le galant»
heter det hos en af stilens mest
pedantiska gudmödrar, den berömda Sappho,
Madeleine de Scudéry — »ligger ej i
att äga mycket förstånd eller lärdom,
men det är den gåfva, som gifver jag
vet icke hvad af hemligt och roande
behag åt de eljes minst behagliga ting och
de alldagligaste samtal.»

Det är konsten att tala spirituelt utan att
hafva något att säga, att genom ett
improm-tu, skimrande som en slända, hugfästa
minnet af sällskapsglädjens ögonblick.
Voiture är mästaren, men han har ännu kvar
i sitt skämt en fläkt af galliskt själfsvåld,
sådant det i hofepigrammet funnits hos
Marot och Mellin de Saint-Gelais. Man
läse blott ett par strofer ur den berömda,
öfver hela det förnäma Paris cirkulerande
dikt, han skref till m:me Saintot, då hon
hade missödet falla framstupa ur sin vagn:

Philis, je suis dessous vos lois:
Et sans remède à cette fois
Mon åme est vostre prisonnière
Mais sans justice et sans raison,
Vous m’avez pris par le derrière
N’est-ce pas une trahison?

69

Je m’estois gardé de vos yeux;
Et ce visage gracieux,
Qui peut paslir le nostre,
Contre moy n’ayant point d’appas
Vous m’avez fait voir un autre,
De quoy je ne me gardais pas!

Men om detta är gaulois, visar han
sig på höjden af italiensk barockton i
sina beryktade stanser till Sylvie:
Je me meurs tous les jours en adorant Sylvie!
Mais dans les maux dont je mes sens périr.
Je suis si content de mourir,
Que ce plaisir me redonne la vie —

Så utbildades den galanta stilen i
hotel de Rambouillet, där kavaljerer och
damer blefvo whig och tory om ett par
sonetter, såsom när kretsen delades i två
partier »Les Uranistes», anförda af
»hertiginnan med de sköna ögonen», m:me de
Longueville, och »Les Jobelins», anförda
af Condé och Prinsen af Conti, med
anledning af striden om företrädet af en
sonett om Uranie af Voiture eller en om
Job af den äkta alkovpoeten Isaac
Ben-serade. Men i all sin glans träder den
fram år 1641, då 19 små poeter, ledda af
duc de Montausier bundo den beryktade
»Guirlande de Julie» och till på velin
målade blommor af Robert diktade ej mindre
än 62 madrigaler riktade till äldsta dottern
i hotel de Rambouillet — en hel talande
bukett med allt hvad blomsterspråket ägde
hyllande, utsökt och sockersött. Så
elegant gick det till i hotellet vid rue Saint
Thomas de Louvre, där nu alla Paris’ små
damer i Magasin du Louvre köpa sina
spetsar, sin tyll och sina chiffbner!

Från hotel de Rambouillet, halft
upplöst af Fronden, steg den galanta diktens
högklackade sånggudinna ned till andra
kretsar och fick sitt sanctuarium i
Sappho-Madeleine de Scudéry’s borgerliga hem
vid rue de Beauce. Det var som blef
hon sippare och mer pedantisk här i
den värld, där det dock fans en Don
Juan, den älskvärde Isarn. Det
berättas i »Le Grand Cyrus» om denne, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free