Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gatan och konsten. Af Carl G. Laurin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
CARL G. LAURIN.
mHttM Mm««, B*CS8fR v > . ; " T i
V - ^ ’ :
jKI.F.INE’SCHE DECKE». KONSTNÄRLIG AFFISCH i1
hans unger. Inköpt för Nationalviuseum.
samt en här af imitatörer behandla nymfer
och centaurer samt nakna människor i
gröngräs. De unge männen ha något af Luca
Signorelli i formerna. Kort sagdt, man får
en förnimmelse af att slätterna utmed Isar
måste vara befolkade med skäggiga
centaurer och att skygga sjöjungfrur dyka i
böljorna, men saken är ej så farlig, som
den ser ut, trakten kring München är fylld
med stenkolsrök, inga hvita höga kvinnor
dansa bland sluttningarnas crocus eller
öfverraskas i månskenet af Pans rörflöjt, nej,
tvättgummorna med sina klappträn få
ersätta sjöjungfruns sång, och största delen af
de hjordar, som herdarne drifva på bete,
består af imitatorum pecus. Ett oerhördt
efterapande af Böcklin, Thoma, Stuck och
Unger, det är dagens lösen. Ungers affisch för
en orgelfabrik är ovanligt lyckad, hans kvin-
noideals drag låter ana en djup
altstämma, hvars berusande toner blanda sig
med orgelns tonvågor, då de högtidligt
välla utöfver landskapets dystra
cypresser. Konstnärens litografier äro eftersökta
och högt värderade i Tyskland. Stiicks
plakat för Mtinchens opponenter, »Die
Secession», imiterar mosaik påguldgrund.
Han har i bilden af Pallas fått in en
underbart kysk, tänkande jungfrulighet. Den
större affischen för en konstutställning
återger beundransvärdt en kryselefantin
med ett egendomligt drag af hellenistisk
perversitet öfver sig. Det moderna lifvet
i München har inom affischteckningen få
representanter. »FliegendeBlätter», detta
kulturhistoriska Klondyke, konsumerar
väl för mycken kraft. Ett prof af den
utmärkte konstnären Th. Heine,, som
sätter sin stämpel på det ilsket radikala
»Simplicissimus», det tyska »Gil Bias»
(redan namnet Simplicissimus, denne
»seltsamer Vagant», antyder ett direkt
försök till efterbildning) finnes på
utställningen. Äfven om de ettriga
färgmotsättningarna äro hämtade från Jossot, som
jag vet är känd i München, måste det
erkännas, att Heines teckning säger med all
önskvärd tydlighet tidningens program.
Den aktivt misantropiska doggen, det
älskande paret, där man förgäfves letar
efter åtminstone en förlofningsring, och
slutligen »der entrüstete Polizist» tala mer
än ord, och det är ju affischens mål. —
Våra egna ta sig i detta högförnämma
sällskap litet tama och beskedliga ut. Berghs
utställningsaffisch, i somras lika afundsjukt
dold för mängdens blickar som
handlingarna i Dreyfus-affären, är den enda absolut
förstklassiga. Som början äro dock Kreugers
och Westmans Stora bryggeriet, Andréns Pol
Roger och Frick & Oldberg och ej minst
Wen-nersbergs Malmöutställning att beteckna som
verkligt goda. Flera svenska affischer hafva
afbildats i Italien och Tyskland, senast i
Sponsels stora praktverk öfver Plakatenkunst.
Figurtecknare i fransk eller tysk mening sakna
vi nästan alldeles. Vi ha dock några, och det
bör vara tillräckligt för uppammandet af en
inhemsk affischkonst, nota bene om man
kan påräkna ett tillräckligt antal
konstbil-dade, intelligenta affärsmän, —• och här
stannar min penna »och blir af vördnad
stum ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
