- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
90

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Selma Lagerlöf: Antikrists mirakler. Af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



HELENA NYBLOM.

blef omklappad och älskad och famntagen af
alla dem, som sutto och hungrade och törstade
efter ett besök af poesien. Och när sedan
»Osynliga länkar» körde fram i de spår, Gösta
Berlings släde banat i snön, ja, då visste ju
alla, att man hade rätt att beundra, eftersom
de skandinaviska folken festat så kungligt för
Gösta Berling.

»Men» — sporde tviflarne, »skall Gösta
Berlings författarinna kunna skrifva något
annat storverk, än det hon skrifvit om Gösta
och om Värmland?»

Där har hon träffat på en guldgrufva,
en hel flygel, full af egendomliga och
fängslande historier från en äfventvrstid, som nu är
glömd, och hon kan tydligen Värmland på sina
fem fingrar.

Men månne hon också skall kunna skrifva
en ny bok af betydelse om något annat än
om Värmland och de glada kavaljererna?

Mig synes det, som om »Gösta Berlings
saga» själf svarade på denna fråga.

Det är icke de förunderliga händelserna
som i denna dikt är det mest gripande, icke
häller de gamla sedvanorna eller det
egendomliga i naturen. Det underbara i sagan
är själen hos den, som diktat den, en själ
som själf sett och visat oss det djupa
sammanhanget mellan människor och händelser
och som förstår den oupphörliga, mystiska
växelverkan mellan människolifvet och naturen.

Hon tycks förstå de mest olika rörelser
i en människosjäl: vild vrede, sorg och
munterhet, oskuld och brott, lättsinnets
uppsluppenhet och syndens förtviflan. Hon känner
kärleken och ensamheten, lifvets fullhet och
dödens hemlighetsfulla storhet, och hon har
fått gåfvan att kunna nämna allt vid dess
rätta namn.

Hvad betyder det då, om hon vill skildra
människor från Värmland eller från Etna?

»Men det karakteritiska?» frågar man.
»Det så intensivt karakteristiska, som sätter
sin fullkomligt säregna prägel på ’Gösta
Berlings saga’?» — kigger det inte nära till hands
att tänka sig, att en diktare icke ändrar sin
begåfning, därför att han ändrar vistelseort?
Den som har en sällsynt skarp blick för det
egendomliga, för väl denna begåfning med sig,
antingen han ser på nordens eller söderns
folk?

Till och med hvardagsmänniskor frapperas
ju af det nya och obekanta betydligt starkare
än af det gamla vanliga.

Och så har Selma Lagerlöf skrifvit denna

underbara dikt om Sicilien och gifvit den det
underliga namnet »Antikrists mirakler».

I »Gösta Berlings saga» märkte man så väl,
att författarinnan var uppfödd i Värmland och
älskade detta vilda land. Men när man läser
boken om Sicilien, börjar man nästan tro, att
det är här Selma Lagerlöf är född. Då hon
förtäljer återkomsten till Sicilien efter en
landsflykt, så skildrar hon inte en annans känslor,
det är hon själf som varit född där, det är
hon själf som varit i landsflykt och som
vänder åter hem till sin älskade, välkända,
saknade ö.

Att från en resa skildra de pittoreska
och karakteristiska drag, som frappera, är
icke så svårt, det kan nog litet hvar göra,
som sett sig om i världen och kan doppa en
penna; men högst ovanligt är det, att en
diktare efter en relativt kort vistelse i ett
främmande land, kan sätta sig in i ett annat
folks tänke- och talesätt, så som Selma
Lagerlöf gjort det.

Hennes djupa, nästan divinatoriska blick
har uppfattat det rent mänskliga hos detta
främmande folk under alla nya och obekanta
former och gått raka vägen till hjärtpunkten.

Och denna lugna, objektiva blick,
hvarmed hon betraktar fenomenen, utan att tänka
på att begagna dem till att kokettera med sin
personlighet eller sitt vetande, just denna
lugna blick gör, att allt speglar sig så sannt
i den.

Om jag öfver hufvud taget skulle nämna
den egenskap, som Selma Lagerlöf framför
allt besitter, så är det allvar, »denna sällsynta
sak», såsom Turgenjew kallar allvaret.

För henne är diktningen icke en lek, icke
ett experiment, icke en estetisk, poetisk
behandling af ett lyckligt funnet ämne; den
är först och sist brinnande allvar. Lifvet
tycks henne vara en mycket allvarsam sak, och
hon talar med stort allvar därom.

Vi ha så mycket tillgjordt allvar, så mycket
undervisande och docerande för både barn
och vuxna, och det finns så många människor,
för hvilka det att vara allvarsam nästan är
det samma som att vara ledsen — eller till
och med ledsam.

Nu är det emellertid så, att intet är så
gladt som det sanna allvaret. Det är gladt,
emedan det ser meningen i det mörka, och
därför öfvergår det hvarken till melankoli eller
till satir.

Och denna allvarets glädje är det som
ger denna diktnings skönhet så mycken kraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free