- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
118

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två minnen af Henrik Ibsen. Af Gustaf af Geijerstam. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

GUSTAF AF GEIJERSTAM.

plägade hålla mig borta från debatterna,
till dess att jag fått den dyrbara boken
upp på mitt rum och med klappande
hjärta börjat leta mig fram i den nya
värld, som jag tyckte hvarje nytt drama
af Ibsen öppnade för mig.

När jag första gången gaf mig i kast
med »Per Gynt», var jag omkring 17
år gammal, och jag minns, att min far
vid detta tillfälle skrattade åt mig som
åt en omöjlig våghals, hvilken behöfde
bryta nacken för att kunna bli lugn.

Saken var den, att jag skulle resa på
min första kondition — i en prästgård i
Småland — och jag använde åtskilliga
dagar för att ordna mitt bokförråd, så
att jag skulle vara oberoende af min
obekanta omgifning och under alla
omständigheter känna mig säker på en
sommar efter mitt sinne. Vid detta tillfälle
hade jag tre kronor till öfverlopps, hvilka
skulle användas för att förvärfva en ny
bok, och då tre kronor för mig utgjorde
en stor summa, hvilken ej ofta fanns
disponibel, var det naturligt, att jag
betänkte mig noga, innan jag i stadens
bokhandel träffade mitt val. Att jag
föredrog Ibsen framför alla andra
författare, berodde därpå, att min smak för
lifvets gåtor var tidigare utvecklad, än
mången, som senare måhända endast flyktigt
läst mina första arbeten, kanske varit böjd
att tro. Och nu kostade »Per Gynt» jämt
denna summa. Denna omständighet torde
i själfva verket nog hafva spelat sin roll,
men ännu viktigare var det naturligtvis,
att min far förklarade, i likhet med
flertalet af de bildade män, jag då träffat,
att »Per Gynt» var fullständigt obegriplig
och att det var en löjlighet af en 17
års pojke att försöka sätta sig in i denna
dunkla labyrints gångar. Detta retade
dels min nyfikenhet, dels också min
egen-kärlek och motsägelseanda. Öfverhufvud
var jag nämligen i hemlighet öfvertygad,
att jag förstod Ibsen utmärkt bra, och

jag hade med en rysning af belåtenhet
mer än en gång gjort den iakttagelsen,
att jag själf i tysthet gjort upptäckter i
Henrik Ibsens skrifter, hvilka af vuxna
män och kvinnor vid tésupéer serverades
med anspråk på djupsinnighet. Jag köpte
alltså »Per Gynt», i afsikt att tolka den,
och jag gick redan på förhand och
drömde, att jag skulle tvinga min fader att
erkänna, att man kunde förstå »Per Gynt»
lika väl som den store författarens öfriga
skrifter.

Min nyfikenhet var i själfva verket
så stor, att jag ej kunde styra den längre
än till det ögonblick, då jag satt på
tåget och hemtraktens byggnader och
gröna planteringar, den lilla ån och
järnvägsbron öfver densamma försvunnit ur
min åsyn. Då tog jag fram boken, skar
upp den och började läsa.

Jag vet ej, huru det skulle vara mig
möjligt att kunna beskrifva det intryck,
jag denna gång mottog af Ibsens
kanske mest geniala dikt. Naturligtvis åkte
jag af sparsamhetsskäl på blandadt tåg
och tredje klass. Naturligtvis var jag
icke ensam i kupén, och naturligtvis blef
jag ofta störd. Dessutom åkte man på
den tiden icke i bogievagnar, utan i en
af dessa s. k. »gamla, hederliga» men
i själfva verket helvetiska skakmaskiner,
som gjorde en ansträngd läsning på
järnvägen till ren tortyr för hjärnan. Resan
räckte heller ej mera än cirka fyra
timmar. Och under dessa omständigheter
skulle jag för första gången läsa »Per
Gynt».

I allmänhet var jag som yngling icke
böjd att tro, att gammalt folk kunde ha
rätt och jag själf orätt. Men denna gång
var jag nära att duka under i detta
hänseende. Aldrig skall jag glömma det
förintande intryck, som läsningen af
denna bok utöfvade på mig.

Jag kan ännu höra den gamla
vaggo-nens ohyggliga skrammel och känna dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free