- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
141

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Patriotism och läseböcker. Af Ellen Key. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PATRIOTISM OCH LÄSEBÖCKER.

I37

Till de undervisande skildringarne ur
folkets lif sluta sig, som förut är sagdt, de
dikteriska. Här möter man många små
mästerverk — ty här möter man namnen
Welhaven och Wergeland, Ibsen och
Björnson, Lie och Kielland, Asbjörnsen och Moe,
landsmålsdiktarne Vinje och Aasen — och
så många, många andra. Den norske
utgifvaren har ej låtit namn skrämma sig
från att bruka litteraturens skatter. Ej
heller har han fruktat, att folket ej skall
kunna tillägna sig det ypperliga inom
litteraturen. Visserligen finnes i den bästa norska
litteraturen, mycket mer än i vår, den lugna,
stora berättarstil, som är isländingens och
folksagans, och hvilken särskildt griper barnen
och folket. Men om vår svenska
litteratur också ej i detta fall kan jämföras med
den norska, huru annorlunda kunde icke
en svensk läsebok för folkskolan se ut,
ifall man där brukade hvad vi äga! Inom
detta århundradets äldre litteratur finnas
några prosastycken af Geijer, Tegnér och
Almqvist, liksom af Emelie Carlén, Blanche
och Onkel Adam, hvilka icke borde fattats
i en läsebok för folkskolan. Hos Frans
Hedberg, Strindberg, Gustaf af Geijerstam, Ernst
Ahlgrenoch Bondeson samt ännu andra kunde
några ypperliga folklifsskildringar hämtas.
Det finnes dikter af Heidenstam, Levertin
och Fröding, som skulle gifva en präktig
färg åt vår läsebok för folkskolan. Det
samma gäller om några stycken af Selma
Lagerlöf och Tor Hedberg. Det är nu
endast i den — norska läseboken vi möta
den senare, med en innerlig liten
barnhistoria, liksom äfven Gustaf Fröding med en
visa. I den svenska läseboken är det af
betydande skalder endast ett par af de äldre
döda diktarne, af vår tids endast Topelius,
hvilka äro någorlunda rikligt representerade.
Att inga af Bellmans naturskildringar
blifvit medtagna, hör till det myckna
oförlåtliga. Af Snoilsky finnes en dikt, af V.
Rydberg två, medan af hvardera —
Svenska bilder alldeles oafsedda — minst tio
dikter borde medtagits, dikter hvilka alla
slags barn älska. Däremot finnas minst
tjugu poetiskt värdelösa dikter, hvilka
saklöst kunnat uteslutas.

Om redan den norska läsebokens tre
första delar klart visa skillnaden mellan den
fosterlandskärlek, hvilken framför allt
lefver i och af samtiden, och den, hvilken
framför allt lefver i och af det förflutna, så blir

denna motsats mellan norsk och syensk
uppfostran i patriotism öfverväldigande, när man
kommer till den norska läsebokens fjärde
och femte delar. Dessa äro ägnade åt
litteratur och konst. Från den gamle
Peter Dass och till Arne Garborg framställas
här genom biografiska uppgifter, diktprof
och porträtt alla Norges främste författare.
Och åt de i första ledet stående nationela
märkesmännen, såsom Holberg, Welhaven,
Wergeland, Björnson, Ibsen o. a., ägnas
utförliga biografiska skildringar, fulla af
karakteristiska drag, redogörelser för deras främsta
verk samt diktprof ur dessa. Af torr
litteraturhistoria finnes lyckligtvis icke en skymt.
Allt afser endast att lara ungdomen att
själf läsa och att själf lefva genom att lära
känna sitt lands store män i deras verk
och i deras lif.

Det är på detta sätt ett folk kommer
i ett personligt tillgifvenhets- och
vördnadsförhållande både till de store döde och till de
store lefvande; det är på detta sätt som
en modern nationalkänsla näres, genom att
den far till lifs de högsta andliga värden
nationen frambragt.

Jag kan icke här nöja 111ig endast med
påståenden, jag måste anföra ett exempel
bland hundra af denna i yppersta mening
folkliga framställning.

Det är frågan om Ibsen. Skildringen
har nått fram till de »tunga åren», och
de unga läsa: »I 1860 skrev han Terje
Vigen (som barnen redan känna af
läseboken). Med den norske los, som blev
saa dybt forurettet of overmagten, og som
endelig efter månge aar faar opreisning, er
Henrik Ibsen i nær slegt. Han ved hvad
det er at vente. Han ruger over sit arbeide
og sin fremtid som Terje Vigen ruger
over sin hevn. Han sætter sit liv ind paa
det, og paa det alene. Hans næste bog.
Kjærlighedens komedie, var sprudlende af
vittighed men blev mødt med uforstand
og haan. Da blev han kogende harm og
skrev i en lynende fart Kongsemnerne. Og
da var opreisningen nær. Han havde havt
tunge aar; hans indtægter havde været usle,
gang paa gang var han blit afvist, naar han
søgte om statens hjælp. Hans venner, heder
det, vidste ingen anden redning for ham en
stund end at gjøre ham til undertoldbetjent.
Men det værste var ikke det, at saa mange
tvilte paa ham; det værste var, at han tvilte
paa sig selv. Han vidste nok, at han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free