Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Panu. Af Juhani Aho. (Kap. XLII ur romanen »Panu». Öfversättning från finskan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PANU.
I67
Till Ilpos förvåning stannade Panu
tidigare än vanligt på aftonen, gjorde
upp en stockeld på en skogklädd kulle
vid ändan af ett flackt kärr och erbjöd
sig att vaka förra hälften af natten.
Ilpo, som var mera uttröttad, kunde
sofva först och hålla vakt på
morgonsidan.
Ilpo somnade genast han lagt sig
invid elden. Vargarne hade hela dagen
låtit se och höra sig, hade en gång till
och med omringat Ilpo och låtit drifva
sig undan först då Panu, som hort
nödropen, vändt tillbaka. Också då hade
de blott med svårighet lyckats förjaga
de hungriga odjuren, som nästa dag
säkert skulle upprepa försöket — — —
om de läte sig hållas på afstånd af
endast två män.
Ilpo låg på sidan på sitt läger af
grankvistar, med skidorna stående i snön
vid sitt hufvud, snarkade hårdt, vaknade
icke ens då Panu berörde honom med
foten. Han skulle nog sofva ända till
morgonen utan att höra eller varsna
någonting — kanske icke ens vakna, när
hans tur kom att hålla vakt. Och om
han vaknade, var det långt ifrån säkert
att han skulle hållas vaken, måhända
somna liksom natten förut––-stock-
elden skulle slockna och vargarne rusa
på dem, sluka dem båda två — — —
Döpt är han och öfverlöpare! Den,
som svikit en gång, kan svika en gång
till. Hvad han sett skulle han väl
berätta åt hustrun, hustrun troligen åt
prästen -— —- —
Panu beslöt att begifva sig på väg
och låta Ilpo sofva. Han tog Ilpos
skidor, band dem tillhopa och stack
spetsarne i elden. Det tjärade virket tändes
ögonblickligt och brann som den bästa
fackla. Därpå släckte han bränderna af
stockelden, steg på sina skidor och gled
utför sluttningen, ut på det öppna kärret.
Vargflocken rusade efter honom från
skogen men lät skrämma sig af den
brinnande facklan och vände om.
När Panu skidat öfver kärret, på
motsatta sidan däraf, kom han till foten
af en annan höjd och begynte sträfva
uppåt. Då hörde han långt borta ljudet
af slagsmål bland vargarne och gissade
att de stredo om bytet, han lämnat dem.
Kommen upp till kullens krön
stannade han ännu en gång för att lyssna,
så styrde han sina skidor åt det håll,
där han visste, att Kantala kyrka låg,
och där han ville fullborda sin hämd
med den nya svartkonst han lärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
