Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stockholmsbilder från Karl XII:s dagar. Studier i Dahlbergs »Suecia antiqua et hodierna». Af E. G. Folcker. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
E. G. FOLCKER.
munkbron.
åkande damernas hufvud sträcker sig en
takhimmel af silfverbrokad, broderad i
rika färger, och att hennes kungl,
majestät själf lutar sitt hufvud mot ett
ryggstycke i samma dyrbara utförande, sådant
vi kunna se det i vårt Nationalmuseums
samlingar, bevaradt just från de år, till
hvilka vi nu tänka oss tillbaka.
A vagnens båda sidor marschera
rader af drabanter i broderade kåpor
och med hillebarder på axeln. Tåget
skrider fram mellan de båda lejonen,
hvilkas afbildningar vi ej så länge sedan
sett på det miniatyrporträtt af gamla
Själfva triumfbågen, ehuru synnerligen
pompös, är en af dessa tillfälliga
festdekorationer, som försvinna lika fort,
som de blifvit uppbyggda, och intresse-
bondfolk.
rar oss mindre än det rörliga lifvet vid
dess fot.
En väldig kaross kör fram öfver
slotts-grafvens bro, den stora kungliga kronan
på taket och hofdamerna, som enligt tidens
sed sitta midt för vagnsfönstren
häntyder på, att det är någon af drottningarna,
konungens gemål eller moder, som i
högtidlig process lämnar slottet. Vagnen
är en af dessa praktpjeser, af hvilka
endast en i vår egen tid finnes kvar,
den så kallade »Burmannian», byggd
under 1700-talets första år, prydd af de
rikaste sniderier och förgyllningar, höljd
af en målad ornamentik i Berains sirliga
stil. Vi kunna tänka oss, att öfver de
Stockholm, som 1897 års utställning
hade att visa, och hvilka äro förebilder
för de två bronslejon, som 1704 och -5
uppsattes på lejonbacken. På
slottsplatsen ha några ekipager stannat för
att lämna plats för den kungliga kortegen,
och grupper af nyfikna, landtfolk och
herrar och damer från staden betrakta
ståten.
Vi fortsätta vår
vandring, västra eller östra
Långgatan, båda rätt
otydligt markerade på
Dahlbergs två stora
vyer af Stockholm, göra
ett slag nedåt Munk-
en famn ved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
