Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Stockholmsbilder från Karl XII:s dagar. Studier i Dahlbergs »Suecia antiqua et hodierna». Af E. G. Folcker. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSBILDER FRÅN
schabrak. I den rikt dekorerade
porten ha begrafningsgästerna samlat sig,
färdiga att i procession intåga i templet.
Herrarna synas i allmänhet ha åtlydt
den i tidens begrafningsbjudningar öfliga
anmaningen: »Begäres tienstligen med
långh Kappa Acten bijwijsta», och att
döma af visaren på tornuret har man
samlats precis ett, enär »tekn gifves
med klockorne» och utan tvifvel ha
gästerna hvar i sin stad emottagit den också
i begrafningsbjudningen vanliga
försäkran, att »sterbhuset utlofvar sig uti slijke
eller fast behageligare tillfällen med all
tacksamhet wilia ihogkomma, bemöta
och wedergöra».
KARL Xlirs DAGAR. 179
af hans landsman Johannes van der
Aveelen, som förde det stora
Suecia-verket till slut.
Detta verk, liksom den stora
slottsbyggnaden och många andra kulturela
företag, förde ett tynande lif under de
stora krigens dagar. Så länge Dahlberg
lefde, kämpade han tappert för sitt
storverks framåtskridande, och det är
rörande att läsa, huru han i sina bref till
Aveelen försäkrar denne, att han nog
skall få betalning för sitt arbete, men
med Dahlbergs död 1703 förlorade verket
sin egentlige tillskyndare. Den stackars
gravören supplikerar upprepade gånger
att utfå den lön, som blifvit honom lof-
VIII MARIA KYRKOPORT.
Kyrkan äger ännu Tessins vackra torn,
som förstördes af elden 1759, och norra
fasad, som ännu i våra dagar finnes kvar.
Alléen går snedt öfver kyrkogården fram
till det hus, där Bellman 50 år senare
skulle födas och ännu längre fram gifva
sitt namn åt den dåvarande
Björngårds-brunnsgatan. Få andra sidan
kyrkogården synes öfversten van der Noots
palats, ett af de få arkitektoniska minnen
från vår storhetstid, som ännu i senaste
tid skonats från förgängelse.
Här uppe i backarna-på söder hade vår
vän Willem Swidde nog ofta vandrat,
ty just i detta van der Nootska palats
hade den holländsk-reformerta kyrkan,
till hvilken Swidde hörde, sin gudstjänst.
Willem Swidde dog samma år som
Karl XI, och hans verksamhet fortsattes
vad, och klagar att han »drages med
torftighet och råkat i skuld och förlägenhet
med hustru och barn på främmande ort».
Sina sista år skall han enligt berättelsen
ha lefvat på sina föreläsningar i just
denna holländska kyrka vid St. Paulsgatan
och på hustruns förtjänst af att spola silke.
Han dog den 18 maj 1727.
Men Suecia-verket hade han dock fört
till dess slut, och därför kan hans namn,
likasom förgångaren Swiddes, med
tacksamhet minnas jämte gref Erik Dahlbergs.
»Suecia antiqua et hodierna» — det
forna och nuvarande Sverige — är icke
blott vårt äldsta och ännu i dag
förnämsta praktverk. Det är äfven ett af
de stoltaste monumenten af den svenska
äran, den svenska fosterlandskärleken,
ett monument evigare till och med än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
