- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
182

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - John Ruskin. Af Frigga Carlberg. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 82 FRIGGA CARLBERG.

gen af specielt engelsk målarkonst och har
gifvit Ruskin namn såsom sin tids
förnämste konstkritiker.

Att det var just »The inferno of
London» som skulle framkalla förkunnaren af
ett nytt evangelium — skönhetens — är
ett stöd för den optimistiska uppfattningen,
att den rätte mannen alltid visar sig i den
rätta stunden och på den rätta platsen.
Ty det är icke endast inom konstens
område Ruskin yrkar på större skönhet, äfven
i det dagliga lifvets företeelser vill han
hafva henne införd såsom ledande princip.
Må vara, att han icke, som han önskat,
fått järnvägstågen att stanna, maskinerna
att rosta och fabriksbruset att tystna, men
han är dock en af dem, som kraftigast
väckt skönhetslängtan till lif hos sin
samtid, och detta är en stor gärning.
Följderna kunna visserligen icke med
bestämdhet vägas eller mätas, men Ruskins
siareblick har för oss upptäckt den ljusa
horisont, som han sett skymta fram bakom
fabriksskorstenarnas rök, och har visat den
väg vi hafva att gå för att uppnå
framtidslandet, Ruskins drömda Kanaan, det vi
alla vänta och hoppas på.

Ruskins barndoms- och uppväxthistoria
är ganska egendomlig. Af fadern,
cityköpmannen, som åt sin son efterlämnade
en förmögenhet af 5 millioner och använde
alla lediga stunder till estetiska
sysselsättningar, ärfde gossen sina konstnärliga
böjelser. Modern, en klok, redbar och
religiös kvinna, var utan intresse för
människor eller yttervärlden, men älskade
naturen med passion. Då barnet var
uteslutande hänvisadt till föräldrarnas sällskap
och deltog i deras nöjen och
sysselsättningar, utvecklades och närdes därigenom den
medfödda estetiska smaken. Ett bevis på
sin ytterliga känslighet för skönhetsintryck
berättar Ruskin i sin själfbiografi
»Præte-rita». Då han en gång som helt liten fick
åtfölja modern på en resa till Croydon —
föräldrarnas hemort — greps han så starkt
af landskapets skönhet, att han förskräckt
ropade: »Ögonen tränga ur mitt hufvud,
mamma!» — En jämnårig kvinnlig
kusin, som får sitt hem hos Johns
föräldrar, misshagar honom, emedan hon bär
sitt hår oestetiskt. Vid Oxford såra hans
lärare och kamrater djupt hans
skönhetskänsla genom bristen på karakteristiska
utseenden. * Professorerna vinna hans upp-

märksamhet blott om de påminna om
Erasmus af Holbein eller Melanchton af
Diirer.

Detta brådmogna, rikt begåfvade barn,
uppväxande i ett hem, där kärleksfulla
föräldrar tillgodose alla dess önskningar, inger
dock medlidande. Hans ögon mättas med
skönhetsbilder, hufvudet fylles med vetande
— men det stackars barnahjärtat hungrar.
»Jag hade intet att älska», utbrister han
sextio år senare, »mina föräldrar voro för
mig endast synliga naturkrafter. Jag
älskade icke dem mer än solen och månen.»

Vid 14 års ålder — år 1833 — gör
Ruskin i föräldrarnas sällskap sin första
resa till Schweiz. »Bergens portar
öppnade för mig ingången till ett nytt lif, som
aldrig skall upphöra, förrän vid porten till
de berg, från hvilka man icke återvänder.»
Då han femtiotvå år senare berättar om
denna resa, är det med den fjortonårige
entusiastens hela ursprungliga hänförelse.
»Från denna stund var mitt öde bestämdt
i allt hvad det skulle komma att äga af
heligt och nyttigt.»

Detta fördjupande i naturbetraktelser
skulle hädanefter fylla hans lif, icke längre
som en förströelse under sysslolösa
timmar eller en välgörande hvila efter
arbetet, utan som hans kallelse, hans
lifsuppgift.

Jag har — från så långt jag kan
minnas tillbaka och till dess jag uppnått
aderton eller tjugo år — haft en glädje,
oändligt mycket större än hvarje annan jag kan
tänka mig, en glädje, som i intensitet
endast kan jämföras med en älskares lycka
vid sidan af en ädel och ljuf härskarinna,
men lika oförklarlig, lika ofattlig som
kärleken själf.

Denna känsla var oförenlig med hvarje
dålig förnimmelse, med trots, ängslan,
afund, missnöje och andra afskyvärda
passioner, men djupt förbunden med all sorg,
all glädje och rörelse, där de voro ädla
och rättfärdiga.

Ehuru ingen bestämd religiös känsla
trängde sig däri, hade jag dock en
förnimmelse af helighet i min samvaro med
naturen, en helig förskräckelse, blandad
med glädje, en oförklarlig rysning, som vi
föreställa oss erfara inför en ande, som
lämnat sitt jordiska omhölje. Det var
endast då jag var ensam som jag erfor denna
känsla, men då kom den mig att darra af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free