Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 / 194 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 14 bilder - I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

makt som Johan. Han antog med sin
faders bifall titeln af arfkonung. Han
sökte också att genom ett lysande
äktenskap öka det storhetsskimmer,
hvarmed han omgifvit sig. Han hade, både
i sina egenskaper och i sin ställning ej
ringa förutsättningar att lyckas i denna
plan. Vid valet af gemål stannade han
på prinsessan Elisabet af England.

KALMAR SLOTT PÅ 1500-TALET. EFTER TRÄINLÄGGNING Å KALMAR SLOTT.

Det var Eriks forne lärare Dionysius
Beurreus som gaf honom anvisning på
denna prinsessa. Dionysius, född 1507
eller 1511 i den lilla staden Beurrey i
Picardie — däraf namnet — samt doktor
vid Sorbonne, först ifrig katolik,
sedermera Calvins lära tillgifven och därför
utsatt för katolsk förföljelse, hade 1547
med tacksamhet emottagit Gustaf I:s
anbud att blifva lärare för hans båda
äldsta söner. I denna egenskap vann han
Eriks fulla förtroende, hvilket fortfor
ända till dess Erik i slutet af sin
regering i ett anfall af vansinne lät mörda
honom. Nu var han anställd såsom Eriks
rådgifvare jämte en annan gunstling,
Göran Persson, denne Eriks samvetslöse
förledare till onda gärningar men kanske
än oftare blott utförare af Eriks
befallningar. Honom betydligt underlägsen
i duglighet, stod Dionysius, hvad
karakteren beträffar, långt öfver icke
allenast Göran Persson utan den tidens
furstetjänare i allmänhet. Han sändes nu
till England för att jämte uppdrag såsom
svensk handelsagent framföra Eriks
frieri till den engelska prinsessan.

Elisabet, den enda kvarlefvande
ättlingen af Henrik VIII:s förening med
Anna Boleyn, var född 1533, samma år
som Erik. Efter sin moders död — hon
blef, såsom bekant är, oskyldigt
misstänkt för otrohet och efter ett treårigt
äktenskap afrättad — hade Elisabet fått
mottaga fyra stjufmödrar, samt efter sin
faders död förblifvit under vård af den
sista af hans gemåler, Katarina Parr,
under större delen af sin haltbroder
Edvards regering. I slutet däraf fick hon
egen hofhållning. Edvards regering var
emellertid ej långvarig. Han hade med
förbigående af sina bägge systrar Maria
och Elisabet testamenterat kronan till sitt
syskonbarns dotter Johanna Gray. Såväl
Maria som Elisabet hade emellertid
hvardera ett stort parti, den förra det
katolska, den senare det protestantiska
England. Marias parti fick öfverhanden, och
hon uppsattes på tronen. Men nu gaf
Elisabet ett stort prof på förstånd och
moderation. Inseende att hon sannolikt,
om det kom till strid, skulle blifva
underlägsen, afsade hon sig sina anspråk
och mötte i spetsen för en betydlig
ryttareskara Maria på dennas triumftåg.
Härigenom uppstod ett jämförelsevis godt
förhållande emellan de bägge systrarna.
Men detta upphörde snart, väsentligen
til följd af olika religiösa åsikter, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>