Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Än lefva de gamla gudar! En mytologisk fantasi. Af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄN LEFVA DE GAMLA GUDAR!
EN MYTOLOGISK FANTASI.
Af KARL A. TAVASTSTJERNA.
• •
AN lefva de gamla gudar — och
än lefva Loke och Sigyn.
Lokes öde har alltid tyngt
mig likt en mara, ända sedan jag som
barn hörde min moder berätta om honom
för första gången. Jag har kunnat vakna
om nätterna och plågas af hans
förfärliga belägenhet under etterormen, som
utspyr gudaättens hat honom i ansiktet,
och jag har ofta önskat, att Ragnarök
snart skulle komma för att befria honom.
Mitt barnsliga deltagande för den
nordiska mytologiens store brottsling har
icke blifvit mindre, men det har intet
tycke af dagens mode-svärmeri för de
moraliskt abnorma, det är en helt
enkel, mänsklig känsla, som stadgat sig
och vuxit stor under trycket af mina
egna erfarenheter.
Jag har mer än en gång sett den
mörke nordiske titanen, som, i stället
för att bli asarnes lydige träl, vågade
höja sitt hat mot den blide solafguden,
och som därför redan i hatets hedenhös
genom loflig list narrade den blinde
Höder till brodermord, utan att själf vilja
besudla händerna i fiendens blod.
Jag har sedan sett honom slagen i
bojor af de mäktiges handtlangare, sett
honom vrida sig på sitt klippstycke,
när förtalets orm drupit sin galla honom
i ansiktet, så snart Sigyn ett ögonblick
lämnade sin skål, där hon upphämtade
giftet.
Och jag har beundrat den starka,
trofasta kvinnan, hvars kärlek ännu efter
generationer icke vansläktats.
Lokes grekiske tvillingbroder,
ljus-bringaren Prometeus, hade endast en gam
till sällskap och plågoande, men så var
hans straff heller icke evigt. Loke hade
Sigyn vid sin sida, han hade den
kvinnliga kärleken, — och därför kommer
ingen Herkules, betagen af medlidande
och harm, för att lösa hans bojor.
Åsarnas välde var så despotiskt och fast, att
ingen blifvit halfgud genom att våga
trotsa det.
Men senast har jag sett Loke
öfvergifven och bruten af sina olyckors
öfvermätt. Sigyn har icke hållit ut sitt
hopplöst tunga värf som kärleksfull
fångvårdare. All själsstyrka har sin gräns, all
kraft sin ända. Hennes utsträckta arm
med skålen, som uppfångar ettern, har
tröttnat, hennes fingrar ha domnande
släppt sitt tag om skålens fot, och Loke
har blifvit ensam med hatets orm, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
