Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hvem är hon? Af Ludvig Looström. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG LOOSTRÖM.
af tjugufyra vårar. Jämföra vi åter detta
porträtt med den blonda blåögda unga dam,
som hittills burit fru Schröderheims namn,
skola vi icke upptäcka ett spår af likhet,
hvarken i de yttre dragen, om vi i detalj
granska dem, ej heller i dess själsuttryck,
som i sin mera jungfruligt barnsliga, naiva
oskuld talar ett annat språk än den
medvetenhet, som lyser fram ur den
gustavianska hofdamens brinnande och brännande
ögonpar. Härtill kan läggas, att damen
med halmhatten, att döma af frisyren och
det lilla af kostymen som ses, framställer
en ung dam på 18 eller 20 vårar vid
midten af 1700-talet, d. v. s. omkring år 1750.
Hon är ett äkta barn af François Bouchers
tid och af hans skönhetstyp, sådan den
framträder i porträttet af La dante att manchon
och i Zæ pctite Morfil. Fru Schröderheim
hade den åldern först vid början af
1770-talet, då de unga damerna kammade sitt
hår och klädde sig på annat sätt.
Nu torde vi hafva kommit så långt i
bevisföringen att vi böra känna oss
öfver-tvgade om, att damen med halmhatten icke
föreställer Anna Charlotta Schröderheim.
Hvem är hon då?
I katalogen öfver konstakademiens
retrospektiva utställning (n:r 155) står hon
upptagen under titeln: Obekant dame.
Föregående tryckta kataloger öfver akademiens
konstsamlingar kalla henne dock, traditionen
likmätigt, fru Schröderheim. När detta
porträtt kommit i akademiens ägo är ej kändt;
protokollen nämna ingenting därom, så att
af dem har ingen upplysning kunnat vinnas.
Under sökandet efter sådana fann jag dock
i ett gammalt inventarium af år 1801,
hvilket kom i dagen vid öfverflyttningen af
akademiens arkiv till dess nybyggnad, en
uppgift, som har gifvit uppslaget till
klarhet i frågan. Med afseende härpå må
erinras, att nämda porträtt äger en pendant i
akademiens samling, hvilken likaledes är i
pastell af Lundberg, har alldeles samma
storlek och samma svartmålade, med
guldlister prydda ram, och sannolikt på samma
gång inkommit i akademiens samling, att
döma däraf att icke heller om detta finns
någon uppgift i handlingarna, hvilket
däremot är fallet med nästan alla andra
målningar i akademien. Detta sistnämnda
porträtt föreställer Tessins handsekreterare
kanslirådet Carl Reinhold Berch. Nu
heter det på följande sätt i ofvannämnda
1801 års inventarium »öfver
Receptionsstycken samt målningar i Kongl. Academien,
hvaraf äro uppsatta i gipsrummet»:
N:r 15. Hufvud af Canc.-Råd Berch| i Pastell
X.r 16. Hufvud af M:lle Ilenck J af Lundberg.
Med sistnämnda hufvud kan ej något
annat menas än den s. k. fru Schröderheim,
ty akademien äger intet annat damporträtt
i pastell af Lundberg. Alltså föreställer
detsamma »M:lle Henck».
Tyvärr blef man icke mycket klokare
genom denna upptäckt. Ty hvem var M:lle
Henck? Att döma af lyran, som sitter på
ramen till porträttet på Skokloster, kunde
man ha skäl att misstänka, att damen i
fråga var någon musikalisk artist, möjligen
någon af de många sångerskor eller
skådespelerskor, som utgjorde en öron- och
ögonfägnad för 1700-talets eleganta teatervärld..
Men då borde namnet återfinnas i
Dahlgrens anteckningar om Stockholms teatrar;
där finns det dock ej. Ej heller
musik-lexika hafva något med det namnet att
skaffa. Vända vi oss härifrån till svenska
adelns ättartaflor, så upptaga de samma en
adlig familj Henck, härstammande från
»skepparen och kabiljofiskaren» Hans Henck
i Stettin. Bland hans efterkommande
finnas flere unga damer, af hvilka en, den år
1733 födda fröken Juliana Dorotea, år
1750-blef gift med assessor Vilhelm Schröder, en
broder till bergsrådet Samuel Schröder, som
blef adlad och såsom sådan antog
namnet Schröderstjerna. Nu hafva vi kommit
namnet Schröderheim litet närmare.
Äfven familjen Schröderheim hette
ursprungligen och ända intill år 1759, då den
adlades, Schröder. Här skulle således under
ärens lopp hafva uppkommit en
namnförväxling. Ett annat sätt att förklara
namnet Henck är, att det möjligen skulle vara
rasande afskrifvet efter någon svårläst
handskrift, som menat Berch och icke Henck.
Det vore ju icke omöjligt, då porträttet är
pendant till Carl Reinhold Berchs porträtt.
Det skulle således föreställa en m:lle Berch.
Som Berch ej var gift, blef dock icke
heller den förklaringen tillfredsställande.
Så långt hade vi kommit i våra
forskningar, då för några dagar sedan ett bref
anlände till sekreteraren i konstakademien
med anmälan, att brefskrifvaren, löjtnanten
friherre Karl Leijonhufvud tagit den retro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
