Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hilma Angered-Strandberg. Af Hellen Lindgren. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILMA ANGERED-STRANDBERG.
Af HELLEN LINDGREN.
Med i bild.
\R 1887 debuterade den, som nu bär
namnet Hilma Angered-Strandberg,
som fröken Strandberg med en bok, hvars
skisser kallades 1 ’österut. De fingo sitt
ämne och sin {arg af västkustens oordnade,
delvis vilda folklifsförhållanden. De fingo
också mycket af sin spänning genom
kulturkampen därute i skären, när någon
mänsklig vildfågel med intresse för lifvets
problem och stora lifsfrågor förirrade sig dit
och gjorde opposition. Det hela gaf oss
en ödsligt intressant bild af kustbons lif,
huru det kunde svänga mellan glädjen
öfver en fylld börs, då det var öfverflöd på
sill eller fiske, eller sorgen öfver en tom,
då det var brist på hafvets lifsmedel, och
därmed följde armod på både penningar
och glädje. Stojande lif och tålig lifskamp
tecknades med lika stor kraft.
Det låg en viss af naturförhållandena
bunden och tung stämning öfver denna bok.
Den skildrade gärna den bildade och
emanciperade kvinnans ensamhet och
öfvergifven-het men också hennes trots i dylika
fiskläges- eller småstadsförhållanden. Låt vara att
det skedde med någon öfverdrift — på det
hela taget var det sannt. Där hade, sades
det oss, patronen och arbetsgifvaren
obestridd makt, där hade prästen
öfverinseendet öfver både känsel och rörelseförmåga
hos sina sockenbarn, och han begagnade
detta öfverinseende med schartauansk
myndighet — enligt författarinnans mening
kanske alltför ofta styrkt genom goda
middagar och underdånigt understödd af alla
församlingens fina fruar.
Dessa skisser hade en
non-possumus-idea-lism, som gjorde uppror mot allt åsiktstvång,
och de buro vittne om en så frisk kraft, att
de genast vunno erkännande. De slogo visst
icke igenom på samma sätt som sedermera
Selma Lagerlöfs Gösta Berling, men de
framvisade redan det, som för icke många år
sedan var något mycket sällsynt i både vår
konst och litteratur, känslan för konkret
figur målning och för ett konkret landskap
— man blef underkunnig om icke blott
hur alla stugor på skäret något så när sågo
ut, utan hur just den stugan, som nu
omtalades, var beskaffad, och hur just en viss
fiskargubbe talade och rörde sig. Många
sådana direkt efter naturen gjorda
afrit-ningsförsök hade icke ännu sett dagen, när
denna bok utkom. När nu fru
Angered-Strandberg ånyo beträder den litterära
arenan med sin andra bok, Den nya
världen. har hon under de tio år, som förgått,
vuxit flere tum i höjden. Boken skulle
med nästan bättre skäl, än när Zola kallat
sin sista roman Paris, kunna heta Amerika.
Den har ett mångskiftande lifs mångfald
öfver sig. den har en vid horisont och
luftperspektiv. Den berättar oss mycket
både om schwungen och obarmhärtigheten
hos ett samhälle, som är grundadt på en
förkastelsedom öfver allt hvad
individualitet heter.
När Louise Niefelt, trött på gamla
Sveriges instängda luft, far öfver med
oceanångaren, far hon af en finne, som känner
sig medlidsamt stämd gent emot hennes
brusande kraft, hopp och tro, höra, att hon
ännu icke förstått, att i Amerika allt kan
hända. Hvad kan hända, frågar hon sig
trotsigt i förlitande på sin lyckliga stjärna,
eller på ödets makt eller på arbetet eller
på två unga friska människosjälars
ingenium — hon har ju med ett par hundra
kronor på fickan öfvergifvit släkt och vänner
i det gamla landet för att uppsöka sin
fästman och gifta sig med honom.
Stackars Louise Niefelt! Hon kommer
dit ut med en obetvinglig tro på att en
man med talang därute har
marskalkstaf-ven i sin rensel. Det är ett drag af
trotsigt fribrytarlynne, kanske också af trotsigt
kvinnolynne, som vinner vårt hjärta, när vi
se henne börja så blindt troende, men som
också förbereder oss på en tragisk
upplösning af hennes historia. Men icke
objektivt utan subjektivt har författarinnan tolkat
motiveringen i hennes lifskonflikt,
motsatsen mellan henne och honom, han, mannen
af arbetarhärstamning med det tunga, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
