Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ellen Nordgren-Gulbranson. Af Karl Valentin. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 40
KARL VALENTIN.
ellen nordgren-gulbranson som elisabeth
l »tannhäuser».
af detta romantiska skimmer som öfver en
Jenny lind, hvilken, utgången ur små
förhållanden, kom tvänne världsdelar att råka
i extas, oeh hvars minne hedrats med att
förevigas i Westminster Abbey sida om sida
med Händels, eller som öfver en Kristina
Nilsson, hvilken, efter att i sin barndom
hafva sjungit på marknaderna i den
småländska hembygden, når upp till att blifva
en af världsstadens mest firade divor, och
hvilken, efter att som liten flicka hafva
sprungit kring på landsvägarne med sin violin,
fått pryda sitt namn med en grefvekrona.
Men Ellen Gulbranson har, tillhörande en
senare tid, haft nutidskvinnans möjligheter
att låta sin begåfning komma till sin rätt
och att göra sig gällande i den stora
kampen för konstnärstillvaron. Och äfven hon
har bragt ära åt det svenska namnet, i det
att hon intagit en framskjuten plats i de
wagnerska dramerna vid festspelen i
Bayreuth — där hon och Johannes Elmblad
varit de enda medverkande svenskarne —
och vid deras uppförande på kejserliga
Operan i Berlin, liksom hon i Paris och
Briissel varit en gemensam representant för
båda brödrafolken såsom framstående tolk
för Edvard Griegs sånger.
Hennes storvulna gestalt, hennes
ovanligt mäktiga och fylliga stämma samt
bredden och kraften i föredraget gjorde
förenade henne väl skickad till framställarinna
af särskildt Wagners kvinnoskepnader. När
hon först uppträdde i Stockholm, var det
som Amneris i Verdis Aida», men det
dröjde ej länge innan hon skulle söka och
finna än högre uppgifter. Redan samma vår
uppträdde hon som Ortrud, och när
»Valkyrian» uppfördes i Köpenhamn, var det
hon som gaf Brynnhildes parti, liksom hon
senare i Stockholm utförde Elisabeths.
Framgången i Köpenhamn föranledde att
Johan Svendsen fäste fru Wagners
uppmärksamhet på henne, och efter en del
studier i Bayreuth uppträdde hon därstädes
som Brynnhilde i Niebelungen-cykelns olika
dramer. Äfven i Tyskland vann hon stor
framgång. Till och med en mot Bayreuth
så sträng granskare som Felix Weingartner
har 18g 6 mot henne i hufvudsak
anmärkt blott, att hennes framställning då
ännu ej var storslagen och frigjord nog utan
verkade inlärdt samt att hennes uttal af
tyska språket röjde utländskan. Däremot
erkänner han, att »rösten är stor och
själfull, företeelse och framställning präglas af
en barnsligt jungfrulig karakter utan något
som helst primadonnaartadt».
Under förra månaden utförde Ellen
Gulbranson här i Stockholm Brynnhildes parti,
då »Valkyrian» ånyo gick öfver kungl,
operans seen, samt Ortruds i »Lohengrin». I
hennes framställning blef Ortrud icke,
såsom ofta är fallet, en bifigur utan ryckte
fram i första planet. Än mer öfverlägset
var dock utförandet i »Valkyrian», där den
ungdomliga och ståtliga uppenbarelsen,
rösten och spelet, föredraget och textuttalet
—- allt understödt af hennes begåfning och
af inflytandet från Bayreuth —
åstadkommo en förträfflig helhetsverkan.
Fru Gulbransons gästspel, emotsedt med
stora förväntningar, visade, att den
förhoppningen icke varit ogrundad, att hon skulle
föra med sig hit något af traditionerna från
mästarens tid, hvilka trots en del
missgrepp och förvanskningar i Bayreuth likväl
icke helt dött ut på den plats, där han
först framförde sitt jätteverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
