- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
254

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 11 bilder (Fortsättning och slut) - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allenast hon ville på något sätt bifalla
hvad han framställt. Ingenting hade
således å hans sida blifvit underlåtet, som
kunnat eller kunde göras i denna sak;
men om, hvilket Gud måtte afvända, en
annan utgång än den af honom önskade
skulle följa, bad han drottningen besinna,
hvilken bedröfvelse och hvilket lidande
honom skulle tillfogas. Då jag, säger
han slutligen, till Eders Maj:t hyser den
varmaste kärlek och smickrar mig med
det hopp att af Eders Maj:t kunna vänta
det bästa samt önskar Eders Maj:t allt
godt och lyckligt, så är min bön till Gud,
den rättvisaste domaren, som bäst känner
allas sinnen, att han måtte styra allt
efter sin heliga vilja, såsom det är
tillbörligt. Mera kan jag ej af sorg och
bestörtning skrifva. Men må Han, som
styrer allt, bevara Eders Maj:t till lif och
själ (incolumen). Gifvet i Uppsala den
22 juli 1562, det andra af vår regering.
Eders Maj:ts broder och synnerligen till
gifne frände Erik XIV.

Det för Gyllenstjerna afsedda brefvet
blef bestämdt att begagnas, och han
fick befallning att begifva sig till
England i ny beskickning till Elisabet. Han
hade emellertid ej hunnit längre än till
Älfsborg, då han blef återkallad. Troligen
hade hans ambassad, om den blifvit
af, ej förmått höja Eriks aktier hos
Elisabet. Hans klagan öfver de utgifter,
han haft för hennes skull, och det
osmakliga och, synnerligen i hans ställning,
opassande kryperi, som genomgår det diffusa
brefvet, hade sannolikt för henne varit
lika motbjudande som hans falskhet.

Anledningen till Gyllenstjernas återkallande
från den tillämnade resan till
England var antagligen ett nytt bref, som
omtalas i Annales of the reformation of
the religion &. Detta, dateradt den 5
augusti 1562, innehåller ett tillkännagifvande
från Elisabet och hennes råd, att
de personer, som lämnat konungen
uppgift om drottningens sinnesstämning, vore
obetydliga, oförskämda sällar, som hade
föga kunskap om drottningens och rådets
angelägenheter; att man ertappat
två till tre af de till konungen ställda
brefven; att undersökning angående dessa
bekräftat, att de vore föranledda af
fattigdom och hopp om vinst, samt att
rådet beslutat, att på några af dessa
sykofanter tillämpa en allvarsam
bestraffning, i ändamål att hos sådane injaga
skräck för framtiden.»

Detta bref gjorde slag i saken, och
Gyllenstjernas resa blef inställd.

Erik öfvergaf emellertid icke för alltid
försöket att vinna Elisabets hand, för
hvilket han verkligen hade ett ej ringa
parti i England.

Men det borde han hafva gjort.

Elisabets kärlek för Dudley hade just
1563 vunnit en ytterligare styrka.
Drottningen föll i början af detta år på
Hampton court i en allvarsam sjukdom, som
för henne var nära att medföra döden.
Det var kopporna. Det första Elisabet
gjorde, sedan hon återfått målet, var att
i konseljen föreslå, att Dudley måtte
utses till Englands protektor med ett
apanage af tjugu tusen Lpd. st.

Oaktadt löfte verkställdes ej detta
förslag, men till ersättning utnämnde
Elisabet Dudley till medlem af konseljen samt
earl of Leicester och baron af Denbeigh.
Cermonien för investituren af denna
värdighet var lysande, och drottningen hjälpte
själf till att ikläda Dudley insignierna
däraf. »Han satt nedanför hennes knän;
och hon kunde ej afhålla sig från att
lägga sin hand på hans nacke, småleende
strykande den», berättar Melvil,
Maria Stuarts namnkunnige ambassadör,
som för tillfället befann sig i London. [1]

Men återvändom till Erik.

Efter mottagandet af det ofvan nämda
brefvet från Elisabet och hennes konselj


[1] Hume s. 73.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free