Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Physiologus eller den naturkunnige. Några blad ur medeltidens symboliska zoologi. Af Carl Forsstrand. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
CARL FORSSTRAND.
borta och djuren i stället sinnebilda en
ganska krass kärlekstjänst.
Bland de på öfriga språk
förekommande öfversättningarna äger den
isländska särskildt intresse för oss nordbor.
I Köpenhamns k. bibliotek förvaras en
från trettonde århundradet härstammande
handskrift, som kanske är det enda nu
befintliga beviset på bokens spridning
till den aflägsna ön. Densamma har
många öfverensstämmelser med de
latinska och gammaltyska men är i åtskilliga
detaljer ganska fristående. Utom
tjugutvå vanliga Physiologus-djur upptager den
nämligen äfven galten och sju andra arter,
fågeln fenix. efter karajan.
som, så vidt det kommit till min
kännedom, ännu ej äro identifierade. Att
galten, som ej omnämnes i någon annan
»Physiologus», just fått plats i den
isländska, har möjligen sin förklaring i djurets
aktade ställning inom den nordiska
mytologien. Vidare är det af intresse, att
elefanten, liksom redan på niohundratalet i
den isländska poesien, benämnes med
sitt persiska namn Phil, hvilket
säkerligen kommit till norden med
Alexanderssagan.
Ehuru »den naturkunnige» sålunda
undergick förändringar och kanske i
många afseenden förlorade sin kristet naiva
prägel, så bibehöll han dock länge sitt
inflytande. Man märker detsamma i
åtskilliga andra medeltida skrifter, som
också valt djurvärlden till medium för
mer eller mindre naturliga tankar och
föreställningar. En sådan bok är Thomas
af Cantimpré’s berömda Liber naturalium
bonorum de apihis, hvari biens
lefnadsvanor lämna stoff för uppbyggliga och
sedolärande betraktelser. En annan är
en på gammaltyska författad handskrift
med titeln Note wider den Teufel, hvaraf
ett exemplar anträffats i Göttweihs
klosterbibliotek och offentliggjorts af G. Heider.
Antagligen har äfven denna skrift varit
mycket spridd under medeltiden, ty den
afhandlar de sju kardinalsynderna och
de sju hufvuddygderna, ämnen som
fordom, liksom kanske äfven nu, hade sin
hängifna publik. Hvarför emellertid uti
en handledning hur man skall förhålla
sig mot djäfvulen de fjorton passionerna
skola hvar och en rida pä ett djur och
sålunda förläna detta en god eller ond
betydelse, är svårt att fatta åtminstone
för oss. Men medeltidens människor
voro genom »Physiologus» väl bearbetade
för denna öfverflyttning på djuren af en
mängd föreställningar, som redan länge
begagnat mänsklig gestalt. Medeltiden
var nämligen lika litet som vår tid
främmande för vanan att i arkitektonisk or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
