- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
308

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308

KARL HEDBERG.

väninnan.

Din bror sade en gång, att han hade för princip
att aldrig bli ond. Ni ansåg det för en alldeles
för ociviliserad känsla — var det inte sår

grosshandlaren.

Det kommer jag inte i håg! Och man säger ju
för resten så mycket här i världen, som man inte
menar — det vet nog ni bäst!

väninnan.

Gör jag?

grosshandlaren.

Ja, som alla andra fruntimmer!

fröken.

Stackars gosse, håller du på att bli
kvinnoha-tare — det var då för bedröfligt!

SJETTE SCENEN.

de förra. löjtnanten.

löjtnanten (från sitt rum.)

God afton, fröken! Det var snällt af er att
komma och förljufva vår ensamhet!

väninnan.

Ja, jag kan nog tro, att löjtnanten har det
mycket ensamt i allmänhet.

fröken.

Gösta är mycket stursk öfver, att han hållit sig
hemma nu två kvällar å rad.

väninnan.

Nej, hvad säger du — hur kan det komma sig?

löjtnanten.

Det är min natur! Jag är den stadigaste
löjtnant som Gud har skapat! (sätter sig.)

grosshandlaren.

Jag tycker inte, att du skall förebrå andra, att
vilja agera helgon. Du gör det så bra själf.

löjtnanten.

Jag, ja — hvad gör det? Det är ändå ingen,
som tror mig.

fröken.

Det har du nog sörjt för!

väninnan.

Gud har då inte skapat några löjtnanter, för
resten — sådana lyxartiklar befattar han sig inte med.

löjtnanten.

Som om inte vi vore en nödvändig länk i
skapelsekedjan ! Hur skulle alla små söta flickor kunna
stå ut med lifvet, om inte vi funnos?

fröken.

Jo, det skulle då inte genera oss ett spår.

löjtnanten.

Tag inte åt dig — små söta flickor, sade jag.
Som till exempel ni, fröken!

väninnan,

Tack, men det hjälper inte, att ni smickrar —
jag är inte alls svag för militärer.

löjtnanten.

Det var märkvärdigt — och ändå är ni från en
garnisonsstad!

väninnan.

Ja, just därför!

löjtnanten.

Börjar ni också på att säga spydigheter? För
all del, lägg bort det, så att det inte går med er
som med Mia!

väninnan.

Hvad menar ni?

löjtnanten.

Jo, att ni stannar på öfverblifna kartan — och
det vill ni väl inte ändå?

fröken.

Det är inte det värsta som kan hända en! —
Och för resten vet jag inte, hvad du bråkar för —
det är inte någon tid förliden ännu.

löjtnanten.

Då får du allt raska på! När en flicka inte en
gång är förlofvad vid tjugusju år, ser det inte
vidare lofvande ut!

fröken.

Tjugusex, om jag får be!

löjtnanten.

Jag vill inte inlåta mig på några detaljer, men
det är då nästan omöjligt. Jag är tjugufem och ett
halft, så att vi på det sättet skulle komma i en
ganska obehaglig kollision med hvarandra —

fröken.

A, hvad du är tråkig! Tjugusex år och fem
månader då!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free