Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bergen och Bergenutställningen. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i 6
H. WIERS-JENSSEN.
tunga tider, då Bremen och Lübeck lade
sina starka händer på staden och danska
länsherrar stredo för att krossa de stolta
»pebersvende». Walkendorfs torn ligger
så, att kulorna från dess kanongluggar
kunde bestryka Tyskbryggan, som sträcker
sig längs stranden ända in emot »
Vågsbun-den»; i täta led ligga de smala, spetsgaflade
husen,’ öfver dörrarna lysa de målade och
förgyllda bomärkena, och på bryggorna
framför dem röra sig de höga
vippstängerna upp och ned. De röra sig lifligt
som i hanseaternas dagar, och inne i
de smala husen gå affärerna med full
fart på kontor och i magasin; det hela
verkar som ett stycke medeltid, som har
fortsatt sitt lif midt ibland oss. I ett af
dessa hus, Finngården, är det bildadt ett
hanseatiskt museum, i hvars rum man
får en utomordentligt lefvande bild af
»pepparsvennernas» underliga »Lebenund
Treiben». Men i gatorna bakom
Tyskbryggan påträffar man stillsamma kvarter
och aristokratiska hus, hvilkas ägare
nästan alla bära tyska namn — de äro af
de bergenska köpmanssläkter, som togo
arf efter tyskarna, då hansestädernas makt
var förbi — och där reser sig
tyskarnes kyrka, Maria, med sina två torn
och en predikstol lika öfverhöljd med
sniderier som den i St. Lorenzo-kyrkan
i Nürnberg. Vandrar man längre in i
staden, finner man hela kvarter, där
gatorna äro trånga som gränder, där knappt
alnsbreda gångar smyga sig fram emellan
hus, hvilka blott ha plats för två, tre
fönster i bröstet och från hvilkas
spetsiga tak altaner och karnapper sticka
ut. Här stöter du emellanåt på
klosterruiner, här kan du träffa köpmän, hvilka
högtidligt föra dig in i sitt lagerrum,
och se: det har en gång varit en
klosterkyrka eller en gammal adelsmans
gästabudssal med tjocka murar. Intet under
att bergensarne känna sig så
hemmastadda, när de komma till Nürnberg! Där
är en viss familjelikhet emellan de två
städerna.
Men liksom det om Nürnbergs gamla
kärna ligger ett bredt bälte af moderna
byggnader, så har också här utanför den
gamla staden vuxit upp en ny, och nya
kvarter ha skjutit upp midt inne i de
gamla stråken. Ty Bergen är icke en
stad som lefver blott i och af sin
forntid: det är en växande stad — såväl
hvad folkmängd som hvad välstånd
beträffar — det är en stad full af lif, rik på
företagsamhet. Dess bästa kraft ställer sig nu
som förr i sjöfartens och handelns tjänst,
men på de senaste åren har också en
afsevärd industriel verksamhet tillkommit.
Och med denna en ständigt växande
invandring från landsbygden, en invandring
som kommer vidsträckta arbetarkvarter
att uppstå. Ett nytt stycke Bergen har
turist-trafiken uppbyggt, med ståtliga
hotell och kaféer; ett annat har i stadens
aristokratiska periferi blifvit rest af »det
unga Bergen med de gamla namnen» —•
handelns och sjöfartens män, som drifva
gamla, välkända affärer på ärfda tomter,
men som förlagt sina rika, komfortabla
hem utanför stadens centrum.
Och färdas man omkring i denna stad,
hvars yttre är så rik på omväxling, så
möter man där ett lif, som äger intet af
en provinsstads stelhet, men dess mer
af en bikupas surrande ifver. Man lär
känna en befolkning, som är rik på
initiativ — onda tungor tillfoga: men med
mindre förmåga att genom jämnt,
hvardag-ligt arbete genomföra hvad man i lättväckt
hänförelse påtagit sig — klok i tanke och
lätt sill innes. Folklifvets uppträden forma
sig lätt till dramatiska »scener», och man
kan där påträffa lifslefvande systrar till
Pernille och få höra repliker, hvilkas humor
är sprungen af samma rot som Henriks.
Då märker man, att Bergen är Holbergs
stad —- trots alla de engelska turisterna!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
