Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bergen och Bergenutställningen. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H WIERS-JENSSEN.
418
skönhetskänslan: icke bara infört godt
nytt, men också påmint folket om att
det ägde gammalt godt. Helt visst finnes
bland de här utställda sakerna somligt
som röjer god vilja snarare än förmåga,
mycket som är norskt blott på så sätt,
att det är gjordt af hemspunnet garn,
mycket som bär vittnesbörd om att det
gamla har kommit på modet. Men man
måste dock känna sig slagen af den
egendomliga, naiva skönhet, som hvilar
öfver både färger och former; dessa ting
äga en fantasiens ursprunglighet, som
verkar helt uppfriskande, stundom
också en lössläppt humor och — särskildt i
färgerna — en obeskriflig diskretion trots
den kraft, hvarmed kontrasterna äro
ställda emot hvarandra. Sin högsta
yttring som konst har denna gammaldags
smak fått i de Frida Hansenska
väggbonaderna; de äro i stämning och teknik
åkt-födda barn af de Gerhard Muntheska
akvarellerna, som torde vara för stockholmarne
väl bekanta. Att närmare ingå på dessa
märkliga konstalster är här icke plats till,
men Frida Hansens montre skall för hvar
och en bli en af utställningens mest
fängslande — antingen man nu känner sig
besläktad med dess skönhet eller man står
kallt kritiserande inför dessa bilders
egendomlighet.
Hufvudhallen inrymmer också den
internationela fiskermtställningen. Här ha
amerikanarne mött med en rik,
museum-artad samling af redskap och produkter,
Rysslajtd, Finland, Fra7ikrike ha vackra
instruktiva afdelningar; Japans docklika
rum är en kuriositet, för hvars allvarliga,
lärorika innehåll man först så småningom
får upp ögonen, och Tunis ter sig i sin
utställning mest som en bazar, brokig
och glittrande. Framstående vacker,
kanske en smula öfverlastad men dock
utmärkt ordnad, verkar Sveriges afdel-
ning och ger en särdeles fördelaktig bild
af svenskt fiskeri och svensk behandling
af fiskeriprodukter. Men den af de
främmande utställningarna, som mest
fängslar allmänheten, är kanske Danmark
—-danska afdelningen är ordnad med en
smak, som röjer erfarna utställare: här
är allt representativt, allt ställdt ackurat
på sin rätta plats. För att se Norges
fiskeri måste man lämna hufvudhallen
och begifva sig till en särskild byggnad,
där de utställda föremålen, redskap och
produkter, äro både talrika och
genomgående berömvärda, men där ordnandet
icke varit riktigt lyckligt — det hela ger
icke en fullt samlad bild af denna
Norges viktigaste näringskälla.
Utställningen omfattar också en rikhaltig samling
landtbruksmaskiner, arbetande mejerier,
en trädgårdsafdelning och en särdeles
respektabel maskinhall. Men
egendomligt är det, att Norges moderna konst
är så magert representerad i
utställningens konsthall. Blott få af de kända
namnen, mycken ung dilettantism och
få af de unga, som lofva att blifva de
bärande i framtidens konst. Den
främmande, som af denna utställning skulle
vilja konstruera upp för sig en bild af
norsk konst, af dess utveckling, dess
nutid eller dess framtid, han skulle alldeles
komma på villospår.
Så öfverväldigande mycket nytt har
kanske icke Bergenutställningen att
förtälja främlingen, i synnerhet icke
svenskarne, som ännu ha sin sista utställning
i friskt minne, men den intresserar
genom sin rikedom på uppslag, den
tilltalar genom sin ljusa vänlighet, och sedd
i sammanhang med den originela stad,
hvars centrum den under den gångna
sommaren varit, utgör den en bild, som
väl är värd att ses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
