Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Constantin Meunier. Af Georg Nordensvan. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONSTANTIN MEUNIER.
443
af en ny och sannolikt befruktande riktning
inom skulpturen. Han och hans
medbröder ha fört den hem till sitt land och sitt
folk och till sin samtid. De ha med
omutligt sanningssinne och med skarpt betonad
lokalkarakter vågat i plastiska bilder
skildra arbetslifvets dagligdags, sådant de själfva
sett det; de ha skildrat det, som i deras
landsmäns af underklassen dagliga gärning
väckt deras medkänsla, deras aktning, deras
rörelse, deras skräck.
För den, som klagar öfver att skulp-
turen blifvit efter måleriet i sträfvandet efter
moderna uttryck för moderna känslor, i
sträfvandet till harmoni mellan tanke och
utförande, att den rör sig med lånade
tra-ditionela former — den, som så klagar, är
dock blind för det ädla, vackra och allt
annat än epigonartade vår samtida
skulptur åstadkommit — för honom måste
Meunier stå som en pånyttfödare och befriare.
För andra moderna andar — för dem, som
i Rodins Balzac se den nya syntetiska
plastikens första mästarprof, ett uttryck för
idéens öfverhöghet öfver formen — stå Meu-
nier och hans liktänkande som prosans och
hvardaglighetens införare i skulpturen, som
efterbildare, äfven de, visserligen ej af
klassiska skönhetsformer men af
verklighetens klumpighet och banalitet.
Meuniers konst ger dock typiskt och
sedt genom en individualitet ett hörn af
tillvaron, en sida af samtidens lif. Är den
en låg konstart, så tillhöra ock de gamla
Tanagrabilderna, Peter Vischers statyetter
och Millets teckningar det banala inom
konsten. Genren kan bli torr och trivial
i talanglöshetens hand, det är icke fråga
om annat, men denna egenskap delar den
med all god konst. Den är ingen
programkonst, men den är full af allvar, och
åskådaren blir allvarlig inför den. Den är
enkel och rättfram, fri från
originalitets-jäktande, den är manlig och behärskadt
kraftfull. Den är slutligen och sist ett
ovillkorligt uttryck för en konstnärspersonlighet.
Meuniers konst, det är han själf, han har
aldrig behöft söka efter ett område, han har
som Ibsens Julian gjort hvad han måste
göra.
BERGSMANNENS HEMKOMST. RELIEF AF c. MEUNIER. Från nArbetets minnesvårds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
