Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fredrika Bremer. Karaktersstudie af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER.
45 i
dagar, och dystra porträtt af anherrn och
anfrun nedblicka med hotande miner från
väggarna.
När man kommer till Årsta på ett
sådant sommarbesök, erfar man i början
en nästan beklämmande känsla, men det
ligger dock tillika både poetisk glans och
drömmande varm stämning öfver ett
sådant, tidens växlingar trotsande och stolt
fornminne. Det första intrycket kan vara,
att man fryser i dessa stora salar, där
det är så vidunderligt högt i taket, där
dörrvredena sitta så högt upp, att man
måste sträcka sig efter dem, och allt
inom-och utomhus är sä stelt och prudentligt,
som om det icke funnes modernt lif med
buller och bång till i världen. Men det
nästa intrycket blir, att just här är
ensamhetens och tystnadens hemfrid bofast,
och motsatsen är förtjusande och
besynnerlig mellan denna karakter af tyst
in-bundenhet och den yppigaste, härligaste
natur, som blomstrar strax i närheten och
yfves med ogräsartad, bångstyrig och
dock oskyldig frodighet. Solen skiner på
den slottslika fasaden, som om den ville
säga: »erkänner du min öfvermakt?» så
gladt och öfvermodigt, som om den ville
gäckas med dess stela prakt. Man
känner det som en särskild njutning att slå
upp de tunga fönstren på vid gafvel. De
svala trappuppgångarna äro som beställda
för en het sommardag och för Fredrikas
och hennes systrars trippande barnafötter.
Men å andra sidan är man ej säker
på, att man skulle vilja tillbringa
vintermånaderna i dessa majestätiska gemak,
när snön gör allting enfärgadt utanför
och när solen icke skiner så hett; hvem
vet, om icke denna kyliga atmosfer af
fornåldrighet blef allt för mäktig, och man
utbrister ofrivilligt: »hu, hvad det är många
vinklar och vrår här.» Ni skall veta, att
det spökar på Årsta. Allt det myckna
ÅRSTA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
