- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
460

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fredrika Bremer. Karaktersstudie af Hellen Lindgren. Med 10 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460

HELLEN LINDGREN.

på upptäcktsresor efter andliga fynd och
som alltid gör henne njutningsrikt
delaktig af de nya vännernas andliga
skatter, förbinder sig just med den tro på
guldets förhandenvaro och på harmonien,
som var hennes käraste tanke och gör
henne så afundsvärd.

Men Böklin var nu en gång
guld-makaren, den som afskilde slagget från
guldet. Att skapelsen har en
andemening, det tror hon sig bestämdt veta; o,
att hon blott kunde tyda den! Hennes
något naiva beundran för Böklin har
också sin första grund däri, att han
verkligen ger henne svar på alla frågor. Han
tror just som hon: hvad kan tviflet annat
vara än blott ett öfvergångsstadium,
antingen en andens frestelse att /ørtvifla,
eller en andens pröfning, ett dess
mandomsprof att kämpa sig fram, vinna ljus
öfver skuggorna, öfver skuggorna, som
naturligtvis måste fly för ljuset.

Hos Fredrika Bremer och hennes
manlige rådgifvare framträder här ett af
mänsklighetens äktaste barndomsdrag,
dess segerrika förtröstan på förhand, som
tror utan att se, som vet så visst, att det
förlofvade landet ligger bortom
ökenvandringens möda och tvifvelsjukans
hägringar. Hvad henne vidkommer kunde
man frestas att med användande af
hennes bibliska terminologi säga, att det är
som om Gud Fader själf, liksom i gamla
dagar, i vissa högtidsstunder tagit henne
med sig upp på förklaringsberget och
visat henne, att mänsklighetens Kanaan
ligger vid synranden — men ack, hur
otydligt! Som bevis härför kunna
åberopas både »Syskonlif» och »Hertha»,
bägge ideala framtidsdrömmar.

Innerst tror hon därför ej på några
olösliga konflikter. All ofrid måste
besegras. Med en nästan tröttsam
ihärdighet återkommer hon under
ungdomsbekantskapen med Böklin till frågan om
djursjälen. Hvad menas med denna? Hur

kan det förlikas med skapelsens plan af
rättvisa, att djuret får träla och att det
får misshandlas utan förmåga af motstånd.
Och därtill det allra värsta: dess belöning
för utståndna mödor blir ingen, om det
icke har att vänta någon uppståndelse i
ett annat lif. Hon kände sig på en gång
olycklig och förvånad däröfver, att hon
ej kan finna ett svar, och är frestad att
misströsta om en lösning för problemet.
Skulle det verkligen i skapelsen ej finnas
en harmonia prestabilitar Nej, vik hädan,
satanas! Och ännu på ålderdomen
släpper hon ej samma tanke, ty hon talar
om »min djupa sympatis fordringar på
alla lidande väsens (äfven naturväsens)
slutliga förklaring och lycksalighet».

Kanske man stundom, ej utan rätt,
är böjd att dra på munnen, när man
läser de långa, mycket långa bref, som
växlas mellan Fredrika och Böklin i dessa
och andra mycket hemlighetsfulla frågor,
och där han förklarar allt enligt Hegels
filosofi så utomordentligt tydligt och klart,
att Fredrika Bremer efter hvarje bref blir
så glad öfver det nya ljus, hon erhållit,
fast hon efter en eller annan vecka med
något fördunstad glädje kommer med nya
besvärliga invändningar. Så intelligenta
som dessa bägge korrespondenter äro,
kan man njuta att följa deras
meningsutbyte, äfven om man skulle ofta nog
ställa sig skeptisk angående deras
världsförklaring.

Det finns ett annat ännu starkare
intryck, som denna brefväxling på den
moderne läsaren efterlämnar, ett till hälften
mystiskt. Han tycker sig nämligen skåda
in i en barndomsvärld af oskuldsfull tro
och oskuldsfullt tvifvel, och den är också
en forntidsvärld, snarare dröm än
verklighet. Någon gång blir man helt
tviflande: Är icke detta understuckna
dokument? Hafva verkligen begåfvade
människor, stående så nära vår tid, kunnat
befatta sig med sådant? Uttrycket kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free