Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett besök i Sela Petra. Af Alexis Kuylenstierna. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
ALEXIS KUYLENSTIERNA.
teatern framför sig, synes det som vore
densamma smyckad till fest, som väntade
den endast på skådespelarne och
åskå-darnes glada skaror. De i klippan
huggna bänkarne äro behängda med
skarlakansröda, purpurfärgade, rosenröda
draperier, på hvilka blåa, gula, violetta, hvita
ornament och broderier utbreda sig ända
ned ifrån marken ända upp till
grafvarnas trösklar. Och det är för öfrigt icke
endast teatern som gifver oss denna
illusion. De tusentals grafvarnas såväl
yttre som inre lysa i liknande färger och
mönster, kommande åskådaren att tro, att
de äro behängda och beklädda med
dyrbara orientaliska mattor. Hvart man,
stående på stadsplanen, riktar sina
blickar, in i klyftor och hålvägar, upp mot
topparne —• öfverallt grafvar och åter
grafvar, ingenting annat än grafvar. Pelare,
kolonner, trappor, kapitäl öfver och åter
öfver hvarandra, allt är endast gjordt för
de döda.
Och hvilka äro då dessa otaliga
människor, som hvila härinne i de urhålkade
bergen, söfda till ro af den sekel efter
sekel sjungande floden?
Därom vet man i det närmaste intet,
man kan blott säga, hvilka af grafvarna
som äro af nabatäiskt och hvilka af
grekiskt-romerskt ursprung. Och ehuru
på flera af de grekisk-romerska samt
äfven på några få nabatäergrafvar små
inskrifter finnas, gifva de oss föga
upplysning. Endast den med en lysande
titulatur försedde Sextus Florentinus har
lämnat sig helt i eftervärldens våld. Men
af forskare sedan århundradets förra hälft
hade befintligheten af en stor
nabatäer-inskription angifvits, en inskription, som
dock af senare resande ej kunnat
återfinnas. Först föregående år ha
domi-nikanerna från Jerusalem återupptäckt
densamma och öfverlämnat den tolkad
i vetenskapens händer, men ehuru
denna inskription ger en del intressanta upp-
lysningar om nabatäernas
begrafnings-ceremonier och öfriga religiösa bruk,
säger den oss dock ingenting om grafvens
invånare. Man har äfven frågat sig hvar
alla dessa döda befinna sig, då alla
graf-salarne och nischerna äro fullständigt
tomma.
Denna fråga ha emellertid beduinerna
löst på ett visserligen praktiskt, men dock
ingalunda efterföljansvärdt sätt, sålunda
visande, att äfven de värsta barbarer
i-bland mot sin vilja göra tjänst som
vetenskapens banbrytare. Af roflystnad, i
hopp om att finna skatter, ha de brutit
upp golfven i ett par grafvar och ha
funnit — inga skatter visserligen men
stenarne som täckt graföppningarna. På
en af dessa stenar står att läsa å
naba-täiska språket: »Anischu
nabatäerdrott-ningen Schukailats broder son af. . . .»
Denna Anischu är konung Malikus, den
näst siste nabatäer-konungens, svåger och
vi ha således här en graf, hvars ålder
kan bestämmas, då nabatäer-konungarnes
välde ju slutade vid den romerska
eröfringen år 106, då den romerske
ståthållaren i Syrien Cornelius Palma
förvandlade Arabia Peträa till en romersk provins.
Ännu vill jag visa eder något från
denna undrens stad, en graf liksom allt annat,
en graf som dock, af vissa tecken att
döma, under en epok gjort tjänst som
kyrka, det monument som af beduinerna
kallas Ed Der, det vill säga Klostret,
och som gifvit hela det berg, på hvilket
det är beläget, samma namn. Vi vika
af midt för Kasr Fira’un till höger, in i
en djup klyfta, som snart mörk, trång
och skarpt sluttande för oss rätt in i
bergens innandömen, där den i skikten
liggande sandstenen är omväxlande röd
och gul och där man kan blicka ned i
mörka, bottenlösa afgrunder djupt under
bergens rötter, hvarifrån, enligt beduinernas
påstående, fördolda gångar föra ut i
Ara-bas sandöken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
