Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En vinternatt. Af Hans Aanrud. Öfversättning från norskan af B—r M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VINTERNATT.
483
ögonblick, hon rörde icke på hufvudet,
men det var som om hon lyssnat med
ögonen. Så arbetade fingrarne igen litet
raskare en stund, och så lyssnade
ögonen på nytt. Läpparne slöto sig helt
fast tillsammans, hufvudet böjdes djupare,
fingrarne sysslade krampaktigt.
En stund därefter lyfte den gamla
på hufvudet, strök tillbaka sitt
hufvud-kläde och lyssnade. Nu hördes tydligt
knarrandet af jämna, raska steg på vägen
utanför fönstret.
Stegen blefvo långsammare uppe vid
huset, blefvo en stund som borta
utanför ingångsdörren, men kommo så tunga
in i farstun.
Klinkan lyftes försiktigt.
Bägge kvinnorna sågo mot dörren,
som låg nästan i mörker.
Karins blick uppfångade nedre delen
af ett ansikte — han hade ansiktet
nedböjdt, då han kom in.
Den gamla hann icke se honom; ett
tunnt, gällt skrik undslapp Karin, det lät
som midt emellan lust och smärta.
Den gamla skrek också till:
— Kors i Jösse namn, hvad du
skrämde mig, Karin! Hvad är det?
— Jag stack mig i fingret.
Det pärlade några röda bloddroppar
ut på linnet, och hon satte fingret i sin
mun och sög till.
Even gick tvärs öfver golfvet, lade
vantarne långsamt ifrån sig på spiselröret
och satte sig på en låg bänk i det mörka
hörnet mellan spisen och väggen, så att
han satt rätt bakom sin mor och med
ansiktet mot Karin.
Efter en stund sade den gamla:
— Har du varit ute och gått, Even?
— Ja.
•— Vill du inte ha mat, det står litet
där borta i skåpet.
— Nej.
Mellan hvarje fråga och svaret gick
det åt en liten stund, under hvilken en-
dast sömmens raspande och urets
tickande kunde förnimmas.
— Är det kallt ute i kväll?
-Ja.
-— Du såg inte något till Nils?
Hon fick ej något svar, och det var
inte heller som om hon väntade något,
ty hon frågade icke om igen.
Efter en lång stund sade hon.
— Du kan gå och lägga dig, Even;
vi två sitter uppe och väntar tills Nils
kommer hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
