Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De nykomna i den franska litteraturen. Af Louis Dumur. Öfversättning från författarens manuskript. Med 13 bilder efter teckningar af Félix Vallotton - I. Skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYKOMNA I DEN FRANSKA LITTERATUREN.
Af LOUIS DUMUR.
Öfversättning från författarens manuskript.
Med 13 bilder efter teckningar af Felix Vallotton.
Dessa sista år ha varit alldeles särskildt
fruktbara på framgångar för de unga.
Finnes det väl något säkrare tecken på
förnyelse inom ett folks andliga och litterära
lif än det mottagande man nu gifvit åt
samma ungdom, som man ännu helt
nyligen betraktade med misstroende, och den
ynnest, med hvilken man nu omfattar namn
och verk, ägnade att gifva smaken en helt
ny riktning, ja, ofta till och med att
kullkasta gårdagens idéer? En sådan företeelse
måste vi glädja oss åt. Lifvet är ständig
förvandling. En litteratur, som icke
utvecklade sig, vore en död litteratur. Denna
förvandling innebär intet revolutionärt; och
om den någon gång skenbart uppträder
som en oväntad omkastning och som sådan
väcker häpnad och oro, beror det blott på
att man icke har uppmärksammat det långa
groningsarbete, hvars fullt naturliga och
logiska frukt den alltid är.
Jag vill här presentera några af dessa
nya arbetare på den litterära konstens fält
i Frankrike, och jag väljer då dem, med
hvilka allmänheten sysselsätter sig mest, icke
som om dessa skulle vara de enda, hvilka
förtjäna intresse och beundran, men emedan
de, som lyckats slå igenom, bäst
representera den smak och de andliga böjelser, som
utmärka denna generation. Jag lämnar
endast några flyktiga anteckningar: de
medföra åtminstone den fördelen, att de redan
genom sin korthet tillåta en bättre öfver-
sikt öfver det hela, och hvad bilden
måhända kan förlora i grundlighet, skall den
i stället vinna i öfverskådlighet.
I.
SKALDER.
Sånggudinnornas äkta fosterbarn, han
som Apollo redan från barndomen krönte
med den heliga lagern, den tankfulle och
utsökt draperade vandraren på Permessos’
ljusa stränder, poeten framför alla andra
i detta ords vackra grekiska mening, det
är helt visst Henri de Régnier. Hållningen
och åtbörden äro poetens; hans gång är
rytmisk; hans silhuett tecknar sig sällsynt
ren mot bakgrunden af en dimblå
kvällshimmel; och då hans smala, ringprydda
hand berör lyrans strängar, tjusas man redan
af de första tonerna. Hans diktning är
sorgbunden och praktfull. Grekland har
tagit hans halfva själ; men denna själ är trött
af alla de sekel, som sedan dess ha sjunkit
i spillror, och de syner af antika landskap
han besvärjer fram äro endast drömsyner,
liksom hans besvärjelse är en drömmares.
Den andra hälften af hans själ irrar fram
och åter genom historien; men helst dröjer
den i de äldsta salarne i feodaltidens gamla
borgar, vid randen af de halft förvittrade
marmorbassängerna i gamla tidens
trädgårdar, framför någon dyrbar tapet med blek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
