- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
495

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De nykomna i den franska litteraturen. Af Louis Dumur. Öfversättning från författarens manuskript. Med 13 bilder efter teckningar af Félix Vallotton - III. Dramatiska författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE NYKOMNA I DEN FRANSKA LITTERATUREN.

495.

Vi behöfde i detta absurda och slappa
sekelslut, midt i all den dumhet och den
nervernas upphetsning, som teatern, den
store sedemålaren, har konstaterat i så
grymma men så sanna drag, vi behöfde
en skald, som steg upp tör att på nytt
tända modet i våra bröst och på nytt låta
den gamla franska glöden flamma upp, som
kunde återinföra den sunda glädjen och
den ädla heroismen, som kunde gifva en
ung själ åt en gammal och trött kropp.
Mannen, skalden, som satt sig detta vackra
verk före, och som har lyckats glänsande,
är Edmond Rostand. Författaren till les
Romanesques, la Samaritaine, la
Prin-cesse lointaine och Cyrano de Bergerac
har djärft brutit sönder den kedja, som höll
våra renaste känslor fångna, som tyngde
våra hjärtan och höll vår inbillnings vingar
bundna. Han har upptagit den roll af
vägvisare till glädjen och idealet, som fallit
ur Dumas’ och Hugos händer. Hans vers,
vacker och smidig som en blank florett,
har utan ansträngning skingrat på en gång
»dimmorna från Norden» och
boulevardernas miasmer. Han har endast behöft visa
sig för att segra. Som en romansk
Lohengrin har han stigit fram i sin ungdomligt
vackra attityd af lycklig hjälte, och genast
vände sig alla hjärtan till honom som till
hoppet. Om man frågar honom : Hvad är
ni då? Är ni klassiker, romantiker,
symbolist, naturist? ... så svarar han enkelt och
stolt: Jag är till.

Hvad han är, är i själfva verket icke
lätt att säga. Han förenar i sig sins
emellan vidt skilda egenskaper, och utan att
tillhöra någon skola, utan att låta binda
sig af någon formel, besitter han på en
gång våra klassicis klarhet och ordning,
romantikerns hållning, brio och pittoreska
lif, de moderna poeternas fyllighet, behag,
precision och sinne för det mystiska, och
slutligen den glädjens gudagåfva, den
harmoniska vältalighet och det förtroende till
lifvets skönhet, som, ehuru ännu dunkelt,
synas utgöra den unga författargenerationens
hemgift. Allt detta förenar sig hos honom
till en lysande konsert; de talrika
instrument, som han behärskar, samarbeta hvart
och ett på sitt håll till en förträfflig
ensemble. Han vet, när han bör låta
piccola-flöjten drilla och mässingen dåna; hans
violiner sjunga med en underbar känsla,
han är lika skicklig i att låta violoncellen

edmond rostand. Teckning för Ord och bild.

klaga och kontrabasen brumma. Han är
en mästare vid sitt notställ, vid ett tecken
från hans taktpinne får allt lif och rörelse,
harmoni och melodi störta sig tillsammans
^framåt med illusionen som mål och gå att
eröfra drömmen.

Om Edmond Rostand är en
framstående lyriker, är han dock framför allt
annat en dramatiker af första rang. Hans
kunskap om scenens kraf är fullständig:
han har fläkten, snabbheten, medlens
mångfald ; intresset slappas aldrig; han förstår
att finna vackra situationer, han ställer
fram dem med originel konst, behandlar
dem med en glöd som smittar och som
oemotståndligt kallar beundran och
hänförelse till lif. Hans vers lämpar sig
förträffligt för teatern; den må vara öm
eller patetisk, bildrik eller gående rakt på
målet, ingenting går förloradt, icke den
minsta lilla sirlighet försvinner: denna vers
har en stark bärkraft, eller, för att begagna
kulissjargonen, den »passerar rampen», en
oumbärlig egenskap på scenen, men en
egenskap som endast få poeter besitta.

Rostand har gjort sitt inträde i
litteraturen genom vidöppna portar och med
högburet hufvud. Man hade knappt någonsin
sett hans namn i de små revyerna eller i
den litterära dagspressen: han ville
debutera med verkliga arbeten. Han är en
karakter på samma gång som en stor
talang. Det förefaller som om han tecknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free