- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
499

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Bismarck. Af Thor Andersson. Med 16 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISMARCK.

499

serna till samband med den tyska
enhetstanken är hans lifsverk. Vid sidan
däraf stå de många, men icke med
samma framgång krönta, försöken att länka de
sociala motsatserna i för den tyska
världsstaten fördelaktiga banor.

Bismarks ungdoms- och vandringsår
erbjuda naturligtvis mycket af intresse. De
utmärkas, liksom hela hans senare lefnad,
af denna öfversvallande kraft, som alltid
beredde omgifningen öfverraskningar —
och dessa icke alltid af det angenämaste
slaget. Sina juridiska studier vid
Göttingens berömda universitet bedref han aldrig
med något vidare allvar. De första
profven i statens tjänst tilltalade hvarken
Bismarck eller hans förmän. Och det ofta
så angenäma men lugna lifvet på landet
mättade aldrig den väldiga
verksamhetslusten hos godsherren Bismarck. Hans
ungdoms- och brytningsår äro också
uppfyllda med alla dessa ofta så vågade
äfventyr, som vanligen utmärka store mäns
daningsår. Trots allt har dock Bismarck
själf om dem yttrat, att den lyckligaste
tid han upplefvat var som student och
som ung godsägare, då ingenting störde
hans goda lynne, icke ens processer och
skulder.

Vidare fält för landtjunkarens väldiga
dådkraft öppnades snart. 1847 gjorde
han sitt inträde i den förenade landtdagen
i Berlin — allt från första ögonblicket
läggande i dagen många af sina mest
kännetecknande karaktersegenskaper. Som
»stockpreussisk» rojalist debuterade han
i landtdagen med tal, hvilka genast
ådrogo sig allmänhetens uppmärksamhet
och hvilkas skaplynne är detsamma, som
äfven sedermera utmärkt de anföranden
han som Tysklands rikskansler hållit och
till hvilka hela världen med spändaste
uppmärksamhet lyssnat.

Det var icke genom röstens välljud eller
genom något formfu]ländadt, elegant
föredrag som Bismarck skaffade sig världs-

FURST BISMARCK (1862).

erkännande som talare. Tvärtom voro
och förblefvo hans oratoriska
prestationer, från den formela sidan betraktade,
högst bristfälliga. Han glömde
efter-satsen, gjorde sig ofta skyldig till
upprepning och trotsade ej sällan språkets
elementära regler. Man skulle hafva
väntat, att den höga kämpagestalten besuttit
en väldig röst, hvars starka klang kunde
fylla de största lokaler och tränga igenom
det våldsammaste larm. Men i dess
ställe talade Bismarck med svag, nästan
pipande stämma. Han stammade ofta,
och med ansträngning kommo orden
stötvis fram. Att hans tal det oaktadt
genast fängslade och slogo igenom,
därför hade han att tacka innehållets
ovanliga rikedom såväl som uttryckens ofta
ohejdade våldsamhet. Hvar gång han tog
till orda, hade han ting att förkunna,
som kunde hålla åhörarne i den
starkaste spänning, på samma gång som de
framkallade den häftigaste meningsstrid.
Hans ironi var bitande, och knappast
någon har som han förstått att träffa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free