Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Bismarck. Af Thor Andersson. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISMARCK. 263
vid det lysande kejsarhofvet i Paris hade
splittringen i Preussens inre
angelägenheter nått sin höjdpunkt. Den preussiske
konungens eget storverk, härreformen,
hade mötts af ett motstånd, som var nära
att bryta kungaspiran ur Wilhelms hand.
Att den icke föll, är Bismarcks förtjänst,
lika visst som det aldrig skulle lyckats
honom att vinna sina framgångar, om
han icke förfogat öfver ett i politikens
tjänst så ypperligt verktyg som den af
konung Wilhelm nästan fullständigt
omskapade arméen.
Många gånger hade det varit tal om
att inkalla Bismarck i den preussiska
ministären. Men detta otygladt kraftfulla,
detta skärande logiska i Bismarcks natur,
som ofta verkade så afskräckande på
dem, som kommo i beröring med
honom, höll äfven konung Wilhelm länge
tillbaka, trots den allt intimare
förbindelse, som utvecklades mellan dem efter
1851. Åtta år senare yttrade Wilhelm, då
åter fråga var om Bismarcks inträde i
ministären: »Det fattas bara, att en man
öfvertager ministeriet, som skall ställa allt
på hufvudet»! Med rätta säger ock kejsar
Wilhelms förnämste biograf, att det icke
var målen, icke heller viktiga
enskildheter i det politiska programmet, som skilde
dem, utan energien i fullföljandet af målen.
Hufvudsaken blef dock, att Wilhelm i sina
politiska afsikter, i sin — om man så
får uttrycka det — nödställda belägenhet
först måst gå ännu ett steg framåt i
sin politiska åskådning, innan han hunnit
så långt, att han kunde och ville fatta
Bismarcks hand.
Det var den 24 september 1862 som
konung Wilhelm, sedan Preussens
Abge-ordnetenhaus dagen förut, genom att ur
budgeten stryka alla utgifter för
härreformen, spetsat konflikten mellan konung
och landtdag till det yttersta, för första
gången talade till herr von Bismarck i
Babelsbergs park. Den första skrift den
KONUNG WILHELM I AF PREUSSEN (’l862).
modlöse och djupt nedslagne monarken
öfverlämnade till sin nye rådgifvare var
tronafsägelseurkunden, hvilken Wilhelm
förklarade sig skola offentliggöra, om äfven
Bismarck nu öfvergåfve honom. Det
lyckades Bismarck att ingifva konungen
nytt mod. Han försäkrade honom om
sin beredvillighet att äfven mot
landtdagen genomdrifva militärorganisationen
och att för den skull, om så behöfdes,
regera utan majoritet, utan budget.
Konungen framtog då ett regeringsprogram,
som han uppsätt. Bismarck sköt det
tillbaka, förklarade att det enda, hvarom
man skulle komma öfverens, var
kungadömets upprätthållande. Allt annat måste
då gifva sig af sig själft. »Hade
konungens hållning före samtalet varit den djupt
böjde mannens, så skred han nu upprätt,
fast och stram därifrån», stod det för ett
par år sedan att läsa i Münch. allg. Zeit. i
ett referat, som lär vara ett utdrag ur
Bismarcks memoarer. Och från denna
minnesrika, dramatiskt spännande dag sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
