Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Bismarck. Af Thor Andersson. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
THOR ANDERSSON.
nen intagit en särställning i riket, som
utgjort en makt i staten, jämförlig med
grundläggarens af det nya tyska kejsar
dömet. Det är Albrecht von Waldstein,
hertig till Friedland, som i skickelsedigra
år länkade det heliga tyska kejsarrikets
öden.
Båda hafva de intagit en
världshistorisk ställning. Båda skildes mot sin vilja
från den makt, öfver hvilken de i
afgö-randets ögonblick voro allom bjudande
utinnan hade han för mycket räknat med
människors dåliga egenskaper, med de
högre officerarnes egennytta. De
moraliska faktorerna visade sig dock i
afgö-randets stund starkare än han trott. Ty
det är till sist icke jesuiter och
spanjorer som bragt honom om lifvet, utan hans
egna — protestantiska såväl som katolska
— officerare, hvilka icke velat bryta den
trohet de svurit kejsaren. Och emedan
förslagenhet och diplomatiska ränker voro
? x
BISMARCKS SÄNGKAMMARE PÅ FRIEDRICHSRUH, DET RUM DÄR HAN DOG.
och på hvilken torde kunna tillämpas
Schillers ord:
»O der ist noch nicht König, der der Welt
Gefallen muss! Nur der ist’s, der bei seinem
Thun
Nach keines Menschen Beifall braucht zu
frågen. »
Waldstein dog som förrädare mot
sin herre, hvilken han, i samförstånd med
dennes hätskaste fiende, ämnade påtvinga
en fred efter sitt skön, på samma gång
som han önskade försvaga eller till och
med tillintetgöra kejsarens pålitligaste
bundsförvanter. Men för att lyckas här-
hans lifvapen, gåfvo icke heller de, med
hvilka han ville förbinda sig emot
kejsaren, honom sin tillit, och kommo
därför för sent till hans räddning.
Till Sachsenwaldes djupa skogar
begaf sig Bismarck, sedan han under de mest
oförutsedda omständigheter störtats från
en makt, som blifvit honom nära nog
kärare än lifvet. Där rufvade han på
hämnd. Men hämndens ljufva vinning
blef dock aldrig hans. I dess ställe måste
han utstå det bittraste öde, som kan
drabba en man med Bismarcks
sjudande verksamhetsbegär. Han, som trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
