Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Bland språkets nässlor och kardborrar. Af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND SPRÅKETS NÄSSLOR OCH KARDBORRAR.
537
vetenskapen ginge blott långsamt framåt.
Först genom olikhet i åsikter och
meningar vinnes något för sanningen, och
pepprade ord hafva befunnits äga en viss
förmåga att egga folk till liflighet i
diskussionen, hvarigenom snabbare, om ock
ej grundligare, resultat vunnits.
Mänskligheten äger alltså, om man får
tro den anonyme författaren af nämnda
»Schimpfwörterbuch», en verklig skatt i
den del af ordförrådet, som är tjänlig
till okvädinsord. Till en viss grad har
han kanske ännu i dag rätt!
* *
*
Vi vilja nu gå dessa kraftord litet
närmare in på lifvet, utan att därför träda
det passande för nära. Ämnet är
vidlyftigt och kan i alla händelser ej på
långt när uttömmas i närvarande uppsats.
Vi måste här nöja oss med att framhålla
några allmänna synpunkter.
Hvad först okvädinsordens
nationalitet angår, -så är nog modersmålet
hufvudkällan, och i alla händelser är det
de hithörande inhemska orden som
kunna afvinnas något större intresse.
Många af dem förete nämligen en
begreppsförändring (från högre till lägre),
som gör dem särdeles lämpliga till
se-masiologiskt material. Mera härom längre
fram. Men äfven främmande språk hafva
gifvit rikliga kontingenter, hvilka blott
mer eller mindre fullständigt omdanats
till svenska ord. Många rent utländska
ord hafva sålunda vunnit burskap såsom
okvädinsord, delvis importerade redan
under de stora krigens tid, då svenskarne
under åratal i främmande land kommo i
nära beröring med folk (mest tyskar och
fransmän), af hvilka de lärde både eder
och skällsord och annat mera. Man har
ju ofta gjort den iakttagelsen, att
obildade personer, som endast genom
umgänge med infödda lärt att tala främ-
mande språk, vanligen i första rummet
tillägnat sig språkets lägre ord, såsom
skällsord och svordomar, hvilka de
sedan inblanda i sitt tal för att sätta sig
i respekt. Litet hvar har nog funnit
denna sats bekräftad vid umgänge med
utländingar, som någon tid vistats i vårt
land. Dessa finna våra eder och
kraftuttryck så utomordentligt tilltalande, att
de använda dem i tid och otid, och man
kan få höra ganska vågade uttryck t.
o. m. från blyga kvinnoläppar. — Såsom
exempel på sådana främmande ord, hvilka
redan från början tillhört de lägre sfärerna
och ännu med fördel användas såsom
»kardborrar», kunna nämnas bulvan,
slyngel, lymmel, drummel, grobian,
krabat (egentligen folknamnet kroat, som
återigen på annat håll går igen i det
menlösa fr. cravatte, halsduk), knäfvel,.
bängel, stolle, luns, vindböjtel (egentl..
’väderflöjel’) och många andra.
* *
*
Man må nu emellertid ej föreställa
sig, att alla fordom eller nu brukliga
okvädinsord äro födda inom de lägsta,
språklagren; detta är långt ifrån fallet.
Om någon i detta afseende »själfständig»
grupp finnes inom vårt språks ordförråd,
jämförlig med t. ex. den som omfattar
namnen på föremålen inom naturens
riken, såsom djur och växter, eller andra
primära ordbildningar, som tillkommit
för sin egen skull, så är den i hvarje
fall vida underlägsen den som utgöres af
ord, hvilka sekundärt, d. v. s. i
öfver-förd betydelse, intagit sin plats bland
språkets proletariat. Okvädinsorden
rekryteras nämligen genom lån från alla
språkets områden, ifrån de högsta till
de lägsta. De äro blott till ett fåtal
»indelingar» på rote, men till största,
delen »värfvade», och äfven här händer
det, liksom vid våra värfvade trupper,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0599.html
