Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Bland språkets nässlor och kardborrar. Af Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND SPRÅKETS NÄSSLOR OCH KARDBORRAR.
är emellertid händelsen. Enligt
Liut-prant, en förnäm longobard, som år 968
sändes till kejsar Nikeforos i Bysanz
och som skildrat denna beskickning, var
på hans tid ordet romare ett skällsord
med innebörd af allsköns lastbarhet
(»quidquid vitiorum est»). — Om ett
fall frän en ännu mera svindlande höjd
berättar prof. G. Retzius från ett besök
i jan. 1890 hos khediven af Egypten i
Kairo (se Aftonbl. 1890 2ä/i) följande.
Då vid en diner bos khediven någon af
de närvarande sporde, hvarför det gamla
vackra ordet farao blifvit bortlagdt,
svarade värden leende: »Det skall jag
upplysa er om. Af den sorten ha vi många
nog. ’Farao’ har här urartat till ett
skällsord. När åsnedrifvarne vilja kalla
hvarandra ’kanalje’, så begagna de med
förkärlek ordet ’farao’. Så djupt har den
värdigheten sjunkit. Nu vill ingen vara
’farao’ mer i Egypten.» Sic transit...!
— Det vore i psykologiskt afseende
intressant att utransaka de banor dessa
fallna storheter tillryggalagt, liksom att
lära känna andra språkliga
»afsigkom-lingars» historia, hvilka ifrån att beteckna
allehanda respektabla lifsförhållanden
sjunkit ned till okvädinsord, utan att
numera kunna hoppas på upprättelse.
Sådan är ödets — och språkets
nyckfullhet, och tyvärr äro exemplen på den
motsatta utvecklingsgången, från lägre
till högre, ej på långt när så talrika.
Inom språkets värld, liksom inom det
borgerliga samhället, går det lättare att
falla än att stiga.
* *
*
Men vi lämna de detroniserade
storheterna och återvända till det alldagliga
lifvet. Såsom af det redan nämda
framgår, behöfver ett ord ej hafva afgjordt
dålig betydelse för att passa till invektiv
vid muntliga attacker. En sådan
betydelse får det ofta först af de omstän-
539
digheter, under hvilka det uppträder, t. ex.
den persons ställning och »historia», till
hvilken det riktas, eller den ton, blick,
åtbörd o. s. v., hvarmed det
ackompanjeras. Med vederbörlig tillsats af
sistnämnda art kunna ju t. o. m. mycket
beskedliga ord, såsom människa (jfr
fransmannens monsieur!), madam, subjekt,
individ, stycke (ett riktigt stycke!), ja
t. o. m. det a priori högst oförargliga
fanjunkare (se St. Dagbl. 1887 17A)
förvandlas till åtalbara tillmälen. Särskildt
för domare och andra rättvisans
representanter ligger det vikt uppå att
fasthålla detta faktum och tillvarataga äfven
de mera immateriela element, som
härvid haft betydelse. Tonfall och minspel
betyda ofta mer än ordet, om också detta
senare efter uppträdets slut är det
enda residuum, som kan tjäna till
grundval för ett ärekränkningsmål. Ofta är
denna återstod så löjligt obetydlig, att
domaren står häpen och förvånar sig,
att intet argare förelupit. Ett exempel
kan anföras från ett tingsförhör i
Falköping för några år sedan. En person
hade yrkat ansvar på en annan för
ärekränkning. På domarens fråga, hvad
som yttrats af antagonisten, hade
käranden att börja med en mängd
undanflykter, men tycktes alltjämt anse, att
något skändligt blifvit sagdt. Då han
efter många om och men kunde förmås
att upprepa det värsta af de äreröriga
uttrycken, befanns detta till domarens
öfverraskning ej vara något värre än
»patron me’ pipeskägg». Åtminstone
måtte väl här legat dold någon för de
oinvigde oförmedlad hänsyftning på till
ortens inre historia hörande förhållanden,
för att det till utseendet oskyldiga
uttrycket skulle kunna få kvalifikation af
smädelse. — För några år sedan väckte
en arbetare Carlsson tryckfrihetsåtal mot
red. af tidningen »Upsala», emedan han
ansåg sin ära kränkt af titeln »profes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0601.html
