- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
569

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Krig. Af Valdemar Langlet. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIG.

Det var nu icke så mycket själfva
bataljen jag fruktade; jag visste ju, att
från den komma i våra dagar flertalet
helskinnade hem — utom kanske de
stackars kavalleristerna med deras gränslöst
farliga patrullerings- och förposttjänst. Men
jag tänkte på alla de sjukdomar —
febrar, kolera, tyfus och Gud vet allt hvad
de heta — som hotade oss där nere.
Och det var icke utan att jag hade mina
rysningar af fasa, då jag föreställde mig,
att jag om en månad, kanske förr, kunde
ligga på ett sjukhus och kämpa med
döden, utan hopp att någonsin mera få
se eller tala med de mina.

Men ändå mera plågade mig tanken
på hvad det skulle bli af min stackars
Tanja och vår lille Volodja i sådan
händelse. Hvad jag led under de dagarne
kan ingen beskrifva, och jag öfverdrifver
ej, om jag säger, att det var nästan med
en känsla af lättnad som jag på dagen
för vår afresa begaf mig till
järnvägsstationen; Tanja var med och hade
lofvat att försöka. »hålla sig rak».

Detta var dock mera än vare sig hon
eller jag kunde göra, då vi väl kommo
till bangården och sågo allt eländet där:
rundt omkring oss, hvart vi än kastade
våra blickar, de mest hjärtslitande scener
af afsked — mödrar, hustrur, döttrar,
som trängdes kring soldater och
officerare, blandade sina tårar med deras. I
bästa belägenhet voro de, som upptogos
med ordnandet af tåget; de hade för
brådskans skull ej ens tid att tänka på
skilsmässans smärta.

Själf höll jag i villervallan på att
alldeles tappa koncepterna och börja snyfta
som en kvinna. — Då var det just en
kvinna som räddade mig från att duka
under för min svaghet, nej, ett barn
valdet då, en sjuårig liten flicka» — och
Rosjnovski kastade en varm blick på
den vackra fru Behrs, som af förlägenhet
blef röd som en ros öfver hela ansiktet

569

— »en sjuårig liten flicka, ja, just hon
var det — Olga Konstantinovna, ifall inte
herrarne redan förstått det. . . Hon stod
alldeles invid mig, och jag hörde henne
med klar röst säga till sin far, öfversten
vid vårt regemente: »Säg far, är du inte
glad nu att få dö för vårt kära Ryssland
och vår fader tsaren?»

Ni må gärna kalla dem barnsliga,
om ni vilja, dessa ord, barnsliga och
naiva» — fortsatte berättaren och den
kärfva stämman darrade litet, helt litet
– »men jag försäkrar er, mina
herrar, att i den stunden gjorde de mig
mera godt än den vidlyftigaste
predikan och de mest snusförnuftiga
tröstegrunder ...»

Några ögonblicks tystnad, underhvilka
alla sutto försänkta i sina tankar — i
minnen eller förhoppningar, hvad vet jag?
Mina ögon sökte den vackra fru Behrs,
Olga Konstantinovna som de kallade
henne på ryska — och jag får bekänna,
att jag hade svårt att bakom dessa vackra,
veka, en smula koketta och blaserade
drag igenfinna den lilla modiga flickan,
som frågat sin far, om han ej vore glad
att få dö för Ryssland.

Modig! — Det rann mig just i sinnet,
att en stor man, himlen vete hvilken,
en gång sagt, att »tapperheten är
ingenting annat än ovetenhet om farans vidd
och betydelse» — att döma af formen
för yttrandet tycks det snarare härröra
från en matematiker än en krigare —
och hvad var nu detta egentligen annat
än just »ovetenhet om farans vidd och
betydelse?» Den lilla förstod tvifvelsutan
ej hvad det ville säga att dö, och ännu
mindre hade hon ett begrepp om hvad
det är att dö i krig. Om händelsen
timat i vår tid, kunde hennes pappa hafva
tagit henne med till Tretjakovs
tafvelgalleri i Moskva och visat henne en
samling af Verestsjagins krigsmålningar; jag
tror icke, att hon därefter skulle hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free