- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
573

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Krig. Af Valdemar Langlet. Med 2 bilder - Sommarstillhet. Af Anna M. Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIG.

573

Kazarinov lutade sig fram: »Och du
själf, hvad menar -du?»

»Jag menar intet; jag är soldat, jag
har svurit min ed, och jag lyder.»

Det var uppenbart, att bakom de
kärft försiktiga orden låg något annat,
något revolterande, dristigt, upproriskt,
något, som han ej ville säga ut. Men
det var också uppenbart, att mycket skulle
ej behöfvas för att framkalla en
explosion i det eldfängda materialet.

Kazarinov förstod, att han med sin
fråga varit nära att väcka en sofvande
björn.

Med världsmannens fina leende
återtog han: »Jag vet icke, jag har aldrig
varit i krig — och Gud bevare mig för
att någonsin komma! Jag kan således
inte döma om dess ohygglighet, och jag
tilltror mig inte heller att döma om dess
nödvändighet. Men ett vet jag —
kriget må vara godt eller ondt och
nödvändigt eller onödigt; för en sak måste
vi dock vara det tacksamma — det tager
väl från fosterlandet söner, men det
gifver oss i stället —- män!»

Och hans blickar foro smekande öfver
vännens kämpagestalt.

Nov. 1897.

»SCHIPKAS ÖRN>. OLJEMÅLNING AF V. VERESTSJAGIN.

SOMMARSTILLHET.

AF ANNA M. ROOS.

Öfver mitt hufvud susa höga furor;
sträckt uppå mossan, ser jag mellan grenar
fram öfver fästets blåa fägring fara

glimmande skyar.



Ute på fjärden, krusad lätt af vinden,
glider en skuta, grå med nötta segel,
lastad med ved och sträfvande mot staden
säfligt och stilla.

Göken hörs ropa bort’ i björkehagen,
ropar i öster — det är tröstegöken! —
nere på äng står baldersbrå och lyser,
fager som solen.

Furorna susa — trötta tankar domna,
oron, som rastlöst i mitt inre brände,
vaggats till hvila: ljufligt hjärtat sofver
sommarens stillhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:32:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1898/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free