Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bland språkets nässlor och kardborrar. Af Robert Geete (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54°
ROBERT GEETE.
med att man utforskar folks andliga och
fysiska svagheter, vanor, fel och laster
för att däraf smida andliga tillhyggen
och komma dem till lifs. Man går ännu
längre och gör deras hedervärda
fädernesland, hemort, lefnadskall och
sysselsättningar till anklagelser och material
för invektiv. Man uppsöker likheter med
alster ur naturens olika riken och
förvandlar till skymford ej blott namn på
djur — t. ex. apa, vildbasse, ’vildgalt’,
boricka, buffel, dromedar, filfras,fàr, fä,
nöt. kamel, kreatur, murmeldjur, racka,
svin, åsna; gås, gröngöling, gök, höna,
kaja, mes; nors, simpa; krokodil,
huggorm, padda; bladlus, (tgTvp-)huvtmer —
utan äfven växtvärldens blyga medlem
mar — t. ex. kålhufvud, lök, murkla,
brännässla, persilja (’prata persilja’) och
många andra.
Lika ödesdiger som hemorten visat
sig vara, när det gäller att »gå efter
någons argesta», lika lättköpt tillfälle till
chikan erbjuda ohemula anspelningar på
folks plats på samhällsskalan, deras vitæ
genus, yrke, sysselsättning o. s. v. För
de flesta lefnadskall finnas mer eller
mindre välvilliga spenamn att använda
till omväxling med de mera officiela
benämningar, som förekomma t. ex. i
fullmakter, magistratens burskapsbref o. d.
En liten profkarta på sådana
»dubbelformer» må här följa, under förbehåll af
full ansvarsfrihet för förf., för den
händelse att någon ärad läsare skulle finna
för godt att ur listan rekrytera sitt eget
förråd och sedan möjligen råka i delo
med rättvisan.
Baggbölare, skogsafverkare,
beckbyxa, sjöman,
bladlus, (ifrig) tidningsläsare,
blåstrumpa, tiligjord lärd dam,
bläcksuddare | .
. , ; litteratör,
pennjaktare )
kälkborgare
giftblandare |
apotekare,
pillertrillare
kloekskojare, urmakare,
knodd *
kryddbonesare ’ handelsbiträde.
lådhuggare
korf 1 stadssoldat i Stockholm
(nu-palt j mera indragna),
lagvrängare
\
tidningsman,
bracka
inskränkt, snål borgare,
jurist,
processmakare )
kryddkrafsare j
nypjan j kryddkrämare,
pepparstrut )
limpanna, snickare.
niurfvel
notisjägare
plankstrykare, målare,
pluggstut 1 , „
r, °f skollärare.
skolfux I
puttelkrämare, småhandlande,
sabelskramlare, officer,
sillstrypare, hökare,
skräddarbock, skräddare,
skålknalle, gårdfarihandlare,
svartrock, präst,
tallriksslickare, lakej,
torruka (eg. ’torghuka’), månglerska,
tullsnok. tullbetjent.
De nu anförda okvädinsorden för
åtskilliga respektabla yrken äro, såsom
synes, allesammans vedernamn och kunna
således ej på allvar användas såsom
beteckning för yrkenas utöfvare. Men äfven
verkliga yrkesbenämningar, till stor del
numera utgångna, fortlefva i språket i de
låga villkor, som karakterisera hvad vi i
öf-verskriften kallat »nässlor» och
»kardborrar», d. v. s. komma numera till användning
endast såsom glåpord. Sådana f. d.
medlemmar af hedervärda handteringar, numera
likställda med de rena skällsorden fuskare,
klåpare, stympare, för att ej tala om
bönhas, äro t. ex. borstbindare (i bet.
’suput’), dansmästare, dragkistpolerare,
kannstöpare, krabbsaltare, lindansare,
lumpsamlare, petscherstickares rackare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
