Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bland språkets nässlor och kardborrar. Af Robert Geete (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND SPRÅKETS NÄSSLOR OCH KARDBORRAR.
47
här ett litet utdrag ur ett tingsprotokoll
af år 1689 frän Tuhundra härad, hvilket
protokoll lämnar ett rikhaltigt bidrag till
vår nässelskörd. Det heter där: »Kom
för rätten befallningsman välbetrodde
Anders Romel besvärandes sig att han
med åtskilliga skällsord är af
munster-skrifvaren Oloff Wästling i Ekeby
förolämpad uti sin gård Talfsta, nemligen
tillf, skiälm, hundsvåt, racka,
rackare-kneckt, skurck, bernhyttare, bcest,
stind-belger, fogepöckia, pölsa, sathe,
satans-engel, herodian och tyran.» (Ur Tuhundra
härads Dombok i Riksarkivet.) Man
känner sig vid läsningen häraf i lika hög
grad slagen af svarandens
uppfinningsrikedom som af kärandens minnesgodhet.
Äfven ur den tryckta
1600-talslitteraturen, särskildt den dramatiska, kan en
ej så föraktlig skörd vinnas, och man
kan ej annat än förvånas öfver hvad
som på det sistnämda området kunde få
passera. Rrascks »Apostlarnes gärningar»
och »Tydske kriget» samt ännu mer den
något äldre »lustiga Comedian om Doctor
Simon» (af anonym förf.) låta ana det
mustiga innehållet i den aldrig tryckta
komedirepertoaren. Man må dock
härvid ihågkomma, att teaterbesökarne på
ifrågavarande tid mest utgjordes af
manliga individer. Huruvida den tryckta
dramatiken också lästes endast af dessa
— må lämnas därhän!
Såsom prof på hvilket rikt material
t. o. m. en boktitel från dessa gamla
tider kan tillföra vårt ämne, vilja vi
anföra titeln å Nils Krooks 1674 tryckta
öfversättning af Niels Heldvads »Morsus
diaboli», så lydande: »Morsus diaboli
eller Then skarpa och bittra sanningen
om Judas Ischarioths, Christi förrädares
compagnie och gillestuga: til hvilken höra
alle falske, förrädiske och lögnachtige
örnatasslare, trappedragare, arglistige
hufvudet-, baaktalare, försmädare, ridder
röd, tallrickeslickare, ögnetienare,
bespot-tare, ähreskämmare, passqvill- eller
smä-deskriffters dicht- och skrifvare: allom
Gudz- och ähreförgätarom och
lögnach-tigom baakdantarom til en spegel och
memorial ...» o. s. v.
För att slutligen ge läsaren en
föreställning om beskaffenheten af det hithörande
ordförrådet under tiden från reformationen
intill midten af 1700-talet lämnas här en
liten profkarta på okvädinsord, hämtade
ur tryckta källor från nämda tid. Man
finner däribland ett och annat, som
bibehållit sig ända till våra dagar och ännu
ej förlorat sin udd. Se här urvalet :
agnamärr (tjufstrykerska), amia
(smek-unge), argbigger, bondepickelhäring
(bond-pajas), brackafnecs (trashank), byling eller
skifting (bortbyting), bälghunder
(glup-varg), danker (lätting), drasut, dröön (’din
gamla dröön’, Brasck), fuxsvans are, haspa
(sladderkäring), kakel (lerkäril),
klemme-dalk, klossa, kuckeliire (dagdrifvare),
landlöpare, leska (otäcka), lufver i skogen,
långbuk, matljugare (snyltgäst), padda,
plompare (drummel), plomperjan
(grof-huggare), plösmun, prackare (stympare),
rakeplätter (munk med tonsur),
skitle-hund (hund som äter skulor), sluna
(slinka), smolagråt, snushane (snobb, en
som sätter ’snusen’, näsan, i vädret),
sompntut (lätting), stimpare (stympare),
stratenjunker (dagdrifvare), säck (lunsa),
säckieryckare (tiggare), treling o. s. v.
Man kan ju ej neka, att flere af dessa
kraftord verkligen utmärka, sig för både
klangfullhet och en viss humor, och
kanske är förlusten af de flesta bland dem,
om också ej att beklaga, dock i någon
mån känbar för den som föredrager det
kraftiga, t. o. m. det rå-starka framför
det vattlagda och färglösa.
etts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
