Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hertig Karls sängkammare på Gripsholm. Af Karl Wåhlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS SÄNGKAMMARE PÅ GRIPSHOLM.
Af KARL WÅHLIN.
Med i bild.
På den tid, då renässansens konst i all
sin härlighet växte och frodades inom
de länder, som voro dess egentliga mark
odi hemvist, hade Sverige att genomkämpa
de våldsamma politiska kriser, som ledde
till nationens återupprättande och
samlande under Gustaf Vasas landsfaderliga
spira. Protestantismens samtidigt
inträffande seger ej blott afbröt hela den
konstalstring, som frodats i kyrkans hägn; den
följdes af en af både finansiela och
klerikala skäl gynnad snar och grundlig
förskingring och förstöring af de i tempel
och kloster hopade konstskatterna, och med
■den ovilja, som på mycket goda grunder
uppkommit emot den romerska kyrkan och
dess sätt att handhafva folkets andliga
intressen, följde tyvärr en långt in i följande
århundraden fortlefvande ovilja mot den
konstodling pä svensk mark, som kyrkan
hade främjat. Alan trodde, att
helgonbilderna skulle hålla helgondyrkan vid makt
och att villfarelserna i läran voro
oskiljaktiga från de symboler, hvilka de iklädt sig.
Med då rådande politiska och
samfärdselförhållanden dröjde det länge, innan
förbindelsen med de europeiska
konstström-ningarne kunde återknytas, och vi hafva
uteslutande våra Vasakonungars konstsinne
och deras på konstens liksom på så många
andra områden vakna initiativ att tacka
för att vi, oaktadt så öfvervägande
ogynnsamma förhållanden, dock kunna tala om
en renässanskonst i vårt land och framte
märkliga minnen af densamma.
På samma härligt belägna plats vid
Mälarens södra strand, där Bo Jonsson på
1370-talet grundat ett fäste, som under
Engelbrekts resning uppgick i lågor, och
där Sten Sture d. ä. 1498 åt
kartusianer-nas orden instiftat »Monasterium pacis.
Mariæ», det sista klostret i Sverige och
det första som drabbades af den kyrkliga
reduktionen, — på samma plats uppfördes
under åren 1537—44 begynnelsen till det
nuvarande Gripsholms slott.*
Af Gustaf Vasas större
byggnadsföretag-var detta det tidigaste. Å ena sidan reste
sig Griptornet, å andra sidan Kyrktornet
(senare kalladt Teatertornet), — två
hotfulla, väpnade jättar. De längor i tre
våningars höjd, som utgingo från dem,
formade sig inåt borggården nästan
halfcirkelformigt och utåt Mälaren i en half
åttkant och möttes i Vasatornet. De
väldiga yttermurarne, vakt- och skyttegången
i vindsvåningen, skottgluggarne och
machis-couliserna, vallarne och löpgrafven med
dess vindbrygga och hela den sträfva och
osmyckade exteriören röjde byggherrens
afsikt att skapa ett fäste efter medeltida
mönster, som på samma gång skulle vara
en centralpunkt för landets försvar och en
värdig konungaboning.
Med Erik XIV:s tillträde till regeringen
började man uppföra det senare s. k.
Fängelsetornet och längorna emellan detta
och Kyrktornet å ena sidan, Griptornet å
den andra. Brödratvisterna, krigen och
den minskade penningetillgången hämmade
det stora verkets fullbordan.
Sedan hertig Karl vid arfskiftet efter sin
fader (1572) fått Gripsholm på sin lott,
fortsatte han från och med 1574
byggnadsarbetet, som på 1590-talet bedrefs med
ökad ifver. Före århundradets slut synes
den från början planerade byggnaden i
allt väsentligt hafva varit färdig.
När Karl 1599 blef Sveriges konung,
var det hans svåra och maktpåliggande
uppgift att böta de många refvor i den
nya staten och i den nya kyrkan, som upp-
* En del af uppgifterna i det följande äro
hämtade ur manuskriptet till »Die Architektur der
Renaissance in Schweden» af Gustaf Upmark, hvilket
författaren välvilligt ställt till vårt förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
