Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hertig Karls sängkammare på Gripsholm. Af Karl Wåhlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
gången under det rekonstruerade karnapet
på den inre borggården inträder i det s. k.
nedre förmaket, befinner man sig i den
våning, som hertig Karl åt sig inredde
och som han bebodde. Genom
»astrak-salen», i hvilken det gamla enkelt och
verkningsfullt dekorerade taket från
Vasatiden å nyo kommit till heders, går man
in i det förmak, likaledes med tak från
Vasatiden, innanför hvilket »hertigens
sängkammare» är belägen.
Ingången från förmaket är den enda till
detta rum, som har en plan vägg åt
förmaket och hvars ganska lilla golfyta för
öfrigt är omgifven af Fängelsetornets
oregelbundet rundade mur, genom hvilken tre
alkover af cirka tre meters djup leda till
fönsteröppningarne. I den mellersta af
dessa alkover befinner sig till vänster den i
väggen infällda träsängen, till höger ett mot
denna svarande väggskåp. Utmed väggen
löpa väggfasta bänkar, och rundt 0111
rummet går en hög träpanel, ofvan sockeln
indelad af kolonner, som uppbära ett
en-tablement. De uppåt rundade fälten
emellan kolonnerna äro rikt dekorerade med
ömsom blomstermönster, ömsom heraldiska
sköldar (Södermanlands, Nerikes och
Värmlands vapen) och skämtsamma ornamentala
figurmotiv, allt i lifliga och ännu friska
färger på det af ålder mörkbruna furuträets
naturliga bottenfärg. Dörren infattas af större
kolonner, som uppbära ett gafvelkrön, å
hvars fält en Kristusbild är målad. Det
låghvälfda taket är på hvitkalkad botten
öfverspunnet med ett spensligt och sirligt,
med ett ledigt dekorativt handlag fördeladt
bloms:ermönster af mycket typisk art för
denna tids tak- och väggdekorationer i de
svenska slotten.
Med sina enkla, sunda och varaktiga
material och med sin säkra och egenartade
smak har arkitekten, som antages hafva varit
»gamle mäster Hans» (Eriksson) från
Strängnäs, förstått att uppnå en verkan, som ännu
i dag är af så stort behag och så stor
friskhet, att detta lilla rum såsom
konstnärlig helhet utgör pärlan bland alla
slottets interiörer. Kanske bidrager till det
lifliga intrycket den »historiska stämning»,
i hvilken man här försättes, fullständigt
isolerad som man är från alla intryck af
vår egen tid. Man befinner sig här i en
fristad för den svenska renässansen, i sin
fina och fyndiga enkelhet lika fängslande
som då den i sin praktskrud framträder i
Erik XIV:s bländande gemak å Kalmar
slott.
Då vi velat åt ledamöterna, af
»Föreningen Ord och bild» öfverlämna en gåfva,
som för dem skulle äga något värde, hafva
vi trott oss finna en sådan i den stora
och omsorgsfullt utförda etsning, i hvilken
vår kände talangfulle etsare Robert
Haglund återgifvit det gamla Vasaslottets äldsta
interiör. I det vi hänvisa till det
tillkännagifvande om föreningen, som införts
i annonsbilagan till detta häfte, hoppas vi
att genom allmänhetens ökade anslutning
till föreningen få visshet om att vi träffat
valet af vår gåfva på ett sätt, som varit
för tidskriftens vänner och afnämare
välkommet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
