Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 1, Jan. - Litteratur. Insända böcker - Ur bokmarknaden - Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
DAGBOKEN.
Tor Carpelan: Finsk biografisk handbok. Haft. 5.
Pris 5 fmk.
Från Söderström & komp., Helsingfors:
Aina: Hemma pä Getaby. Berättelse för ungdom.
Från Alb. Cammermeyers forlag, Kristiania:
Otto Sinding: Fyrtaarnet. Drama i 3 akter. Pris 1.S0.
Lucie wolf: Livserindringer. Pris 7.50.
Kristian Glöersen: Sigurd. Fortælling. Pris 3.75.
UR BOKMARKNADEN.
Helena Nyblom: Det var en gång. Sagor för små
och stora. Illustrerad af Gustaf Ankarcrona och
Gunnar Hallström. Stockholm, C. & E. Gernandts
förlagsaktiebolag.
Om en sagobok bör man icke yttra sig
förr än man pröfvat den.
Detta kan endast ske genom att läsa
den för några själfulla barn.
Lägg då märke till om deras ögon bli
stora och blanka, deras kinder röda och
heta; om de smyga dig närmare vid de
hemska ställena och om deras läppar darra
vid de rörande; om deras skratt porlar som
en källa vid de muntra infallen, om deras
vrede brusar som en fors, då
orättrådigheten tyckes segra och om de helsa den
lyckliga utgången med en lättnadens klingande
suck . . . Sker allt detta, då fyller
sagoboken sitt första och främsta mål, det att
tillfredsställa barnen.
Jag har nyligen fört Helena Nybloms
sagor genom detta eldprof, och de bestodo
det praktfullt.
Helena Nyblom har skrifvit många
böcker, men sig själf har hon helt funnit och
gifvit endast i några få. I de lyriska
dikterna på sitt modersmål, danskan, och i de
poem på prosa, dem hon samlat under
titeln Dikt och verklighet, har man hittills
ägt den rikaste uppenbarelsen af hennes
djupa själslif och förfinade kultur, af
hennes varma natur- och skönhetskärlek, af
hennes starka kvinnohjärta. Nu har hon
för sin sällsynta personlighet funnit ännu
ett uttryck och kanske det allra lyckligaste,
när hon en vacker sommarmorgon vaknade
med själen fylld af sagor.
Att Helena Nyblom skulle röra sig i
sagolandet med hemortskänslans
förtrolighet, borde man på förhand hafva kunnat
ana. Hon är icke allenast landsmaninna
till H. C. Andersen, utan har i barndomen
suttit på denne »farbrors» knä, och hon
är till stor del uppfostrad i Italien. Men
det är ej nog med dessa företräden: hon
äger ännu ett, utan hvilket de andra båda
ej mäktat skänka henne sagoberätterskans
lynne: hon fick i vaggan faddergåfvor af
Der ewig beweglichen
Immer neuen
Seltsamen Tochter Jovis
Seinem Schoosskinde
Der Phantasie.....
Och endast den, som är fantasiens gudbarn,
borde någonsin bry sig om att förtälja
sagor vare sig för små eller stora.
Ack — alla dessa frampjollrade,
fram-prässade sagor, som år från år göra sig
breda på barnens julbord, huru vidt skilda
äro de icke från sagan, sådan Helena
Nyblom diktar den! Hon kan berätta både
»vackra» sagor och »lustiga» sagor; hon
täljer »svarta och flammande brashistorier»
eller »bleka och underliga månskenssagor»
eller sagor, som slå kullerbyttor af
lifsglädje ute i sommarsolen! Äfven hennes
mindre betydande sagor hämtas alla ur en
sagobrunn, hvilken väller och kväller med
en rikedom, som icke tyckes kunna taga
slut. Det är detta som gör att hon själf
har allra roligast, när hon berättar. Och
antingen man gör sagor eller taflor så är’
det af stor vikt att man — som Zorn
brukar säga på sitt sömnigt sälla sätt —. »har
roligt när man målar».
För att ha riktigt roligt när man
målar måste man emellertid kunna det. Och
det är hvad Helena Nyblom kan. I sina
sagor visar hon den förmåga att framhäfva
hufvudsaken och underordna bisaken,
hvilken är så betydelsefull både för sagans
konstnärliga värde och för barnens nöje. Hon
förstår att välja det mest kännetecknande
draget, det som ger en full åskådlighet,
och hennes djupa förtrolighet med naturen,
hennes utsökta konstkänsla bidraga båda
till dessa lyckliga fynd.
När hon sålunda i den leende
sommarsagan Alla mina lam och björnungar skildrar
ängen »full af hundratusen millioner hvita
blommor» drager genast en varm doftfylld
sommarvind genom ens själ. Och det
finnes en mängd liknande uttryck, hvilka osökt
fördjupa barnets natursinne och förfina dess
skönhetskänsla — t. ex. »när örnen står
stilla i luften som en droppe», när hafvets
vågor »sträcka på halsarne, blifva gröna,
blifva dunkelblå, blifva kolsvarta»; eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
