Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 2, Febr. - Ur bokmarknaden - Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
dagboken.
UR BOKMARKNADEN.
Bang, G.: Europeisk kulturhistoria i korta drag. Förra
delen. Stockholm 1897. P. A. Norstedt & Söner.
Till de senaste årtiondena hör
utbildandet af den vetenskap, som fått namn af
kulturhistoria. Den har intagit en plats vid
sidan af den sedan gammalt odlade och
aktade historien, hvilken i allmänhet inskränker
sig till skildringen af statsväsendets och
krigens öden. Men människans lif innefattar så
ofantligt mycket mera, och detta öfriga, länge
förbisedt eller styfmoderligt behandladt, är
dock af vikt icke blott i och för sig, utan
äfven för utvecklingen af de politiska
förhållandena.
För hvart årtionde, ja vi kunna väl säga
för hvart år har kulturhistorien att uppvisa
ytterst glädjande framsteg. Arbetet är
fördeladt på många händer, och händernas ägare
hafva sina olika skaplynnen, hvar och en har
sin förkärlek för den ena eller den andra
sidan af kulturutvecklingen. Det myckna
arbetet gör ett mäktigt intryck. Hvar och en
som arbetar har visserligen sammanhanget af
det hela för sig klart, men detta kan icke
framträda lika tydligt för den stora
allmänheten. För denna kan mångfalden af
företeelser och studier verka rent af förvirrande.
Vi hafva icke på svenska haft en
sammanfattande öfversikt af kulturhistorien och
af de lagar, hvilka varit och äro gällande
inom kulturutvecklingen. Det var därföre en
lycklig tanke, för hvilken vi hafva allt skäl
tacka den aktade firman P. A. Norstedt &
Söner, då den beslöt sig för att lämna den
svenska allmänheten en europeisk
kulturhistoria i korta drag. En sådan, afsedd för
den stora allmänheten, kan naturligtvis icke
meddela en fullständig systematisk
framställning af den så mycket omfattande
kulturhistorien. Det är endast hufvuddragen som
här kunna framhållas och detta i korthet.
Sådant är bokens program, och efter detta
bör den bedömas.
Till programmet hör vidare, att det
endast är den europeiska kulturen af hvilken
vi här hafva att vänta en framställning. Här
finnas ock endast två kapitel som gå längre
tillbaka, det första om den indoeuropeiska
racen, det andra om bokstafsskriften. Båda
äro nödvändiga för att bilda bakgrund till
den egentliga framställningen. Inom denna
hänvisas emellertid till de förbindelser, i
hvilka den europeiska kulturen står till den
föregående inom österlandet.
Naturligtvis måste boken börja med en
definition af ordet kultur. »Med ordet kultur»,
heter det, »förstår man inbegreppet af alla de
vttringar utaf mänskligt lif, hvilka åsyfta
något annat och mera än blott att hålla lifvet
vid makt.» Definitionen kan synas något
trång. Men den får en utvidgande förklaring
i den följande meningen, hvilken anför
exempel på de olika yttringarna af det mänskliga
lifvet, hvilka ingå i kulturen. Bland dessa
exempel finna vi plöjande och sående, smide
och slöjd, till och med hackande af sten.
Kulturtillståndet är af den mest växlande
beskaffenhet, det finnes primitiva kulturer och
mycket utvecklade. De senare äro mera
ägnade att tilldraga sig uppmärksamhet och
sympati, men vi få ej heller förakta de lägre,
ej ens de lägsta kulturerna. Den människa,
som tänder en eld för att öfver denna laga
sin föda, har redan trädt inom kulturens
område. Att bryta af en trädgren eller taga
upp från marken en sten för att med sådana
tillhyggen anfalla ett djur eller en
medmänniska, kan knappast berättiga till att tala 0111
kultur. Men så snart grenen eller stenen
bearbetas för att bättre motsvara det ändamål,
för hvilket den är afsedd, dä hafva vi för
oss en kulturföreteelse, äfven om
bearbetningen är af den enklaste beskaffenhet. Äfven
i dessa fall »arbetar man med ett förnuftigt
mål för ögonen».
D:r Bang begynner sin framställning af
den europeiska kulturen med Hellas och
hellenerna. Innan en hellenisk kultur fanns,
saknades ingalunda kultur i Europa, lägre
visserligen än den helleniska, men ändock af
ett mycket stort intresse. Till utredande af
dessa lägre europeiska kulturformer har
initiativet utgått just från norden. Det nordiska
systemet af sten-, brons- och järnåldrarne har
inom hela världen blifvit antaget. När dessa
tidigaste kulturformer alldeles lämnas å sido,
har d:r Bang gjort en begränsning af sitt
ämne, hvilken icke blifvit på titelbladet
angifven.
Äfven en annan begränsning har blifvit
gjord utan att omtalas å titelbladet. D:r Bangs
framställning gäller egentligen den kultur, som
blomstrat i södra, mellersta och västra
Europa, under det den kultur, som fanns i den
från den europeiska kulturens brännpunkter
långt aflägsna skandinaviska norden är så
godt som lämnad å sido. Det kan synas som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
