Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 8, Aug. - Konst. Kunstbladet. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
DAGBOKEN.
KONST.
KUNSTBLADET.
SEDAN den af Lorentz Dietrichson
utgifna, stort och stilfullt anlagda
»Tidskrift för bildande konst och konstindustri»
efter två års tillvaro upphörde att utkomma
(1876), har det icke lyckats att finna
jordmån i vårt land för ett organ ägnadt åt
kritisk och historisk behandling af de sköna
konsternas alster. Lyckligtvis hafva vår
tidningspress och våra periodiska skrifter med mera
allmänt program, liksom Slöjdföreningens och
Föreningens för grafisk konst »Meddelanden»
samt en tid äfven Nationalmusei
»Meddelanden», beredt plats för en både till sitt
sammanlagda omfång betydlig och ofta i sina
resultat epokgörande essay-litteratur i hithörande
ämnen. Det är likväl för vårt folks
bildningsståndpunkt ganska ogynnsamt, att denna
litteraturström flutit i så många små och
spridda rännilar, i stället för att samlas i en
enda imposant ström. Man kan spåra de
sorgliga följderna af bristen på tillräckliga
bildande impulser på konstområdet ända upp i
vårt samhälles högsta kretsar och i första
kammarens protokoll. Konsten, liksom hvarje
annan kulturmakt, fordrar tålig och
vördnadsfull tillägnelse, den har ingenting att säga de
ljumma och likgiltiga, och den, för hvilken
hon ej blifvit ett oafvisligt personligt behof,
har aldrig känt henne.
1 Danmark, som sedan århundradets
början ägt lyckan af en egenartad, på inhemsk
grund uppvuxen och af breda folklager
förstådd och uppburen konst och som i den
entusiastiske, vältalige Høyen och i den
skarpsinnige och genialiske Julius Lange ägt ett
par ovärderliga såningsmän för nationel
konst-tillägnelse, äro förutsättningarna för en
konsttidskrifts tillvaro vida större än hos oss, —
ehuru ej större än att det af Karl Madsen
1888 grundade och af hans fina och liffulla
framställningskonst uppburna »Kunstbladet»
redan efter ett år afstannade.
Det är nu en annan af Danmarks ansedda
konstskriftställare, bibliotekarien vid Kunst-
industrimuseet Emil Hannover, som tagit sig
före att söka lösa den svåra men tacksamma
uppgiften, och när man ser tillbaka på de åtta
häften, som föreligga, då detta skrifves, måste
det erkännas, att ett öfverraskande rikt urval
af intressanta ämnen passerat revy och att
författarne, som med helt få undantag äro
danskar, i allmänhet förstått att träffa den rätta
tonen för att tala till hela kretsen af de
konst-bildade. Ty det är till deras krets som
tidskriften vänder sig, den vill vara icke så
mycket ett lärdt fackorgan som ett organ för
utbredande af sinne för konst och vetande
om konst i vidare kretsar.
Bland artiklarne, som i allmänhet ej gå
öfver ett mycket måttligt omfång, finnas
studier i äldre konst, såsom »Laokoon-Hovedet»,
ett efterlämnadt fragment af Julius Lange,
»Gior-giones Aand» af Emil Hannover, »Pinturicchio,
appartamento Borgia» af Andreas Aubert, och
»Billeder af Rubens i München» af Karl
Madsen, vidare uppsatser öfver de märkliga samtida
konstnärerna Gustave Moreau, Constantin
Meunier, Aubrey Beardsley och Edward
Burne-Jones af utgifvaren, en öfversikt öfver årets
utställningar i Köpenhamn af Francis Beckett
och en minnesteckning öfver N. L. Høyen
af Ph. Weilbach. Af svenska författare hafva
hittills medverkat G. Nordensvan med aktuela
öfversikter, Aug. Hahr med en revy öfver den
retrospektiva utställningen och Georg Göthe
med en intressant uppsats om Sergel och
hans beröring med samtida danska
konstnärer.
Med det omväxlande, väl valda och
värdefulla innehåll som »Kunstbladet» hittills haft
är det förtjänt af uppmärksamhet och
anslutning från alla svenska konstvänner. I ett
fall sådant som detta är utbytet de nordiska
nationerna emellan icke endast den största
ömsesidiga fördel, det är det enda förnuftiga
och riktiga, och det tillkommer våra
författare och vår allmänhet att, också de, draga all
den fördel af Kunstbladet, som står öppen
för dem likaväl som för utgifvarens egna
landsmän. K. W—n.
Stockholm, Kungl. Hofboktryckeriet Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
