- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjunde årgången. 1898 /
72

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 9, Okt. - Musik. Af M. J.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

DAGBOKEN.

industriutställningens öppnande 1866, men —
om jag är riktigt underrättad — fick vika
för Afrikanskan, som då började att göra sina
inbringande sjöresor i det kungliga
teaterhuset. Partituret till Drottningen af Golconda,
hvilken opera förmodligen är ett icke mindre
mästerverk än Estrella, har sedan lugnt fått
hvila i kungl, teaterns bibliotek i 3 2 år. Vore
det för mycket begärdt, att medan
möjligheterna för dess upptagande på spellistan
dryftas af dem det vederbör, vi på någon
af Operans, som vi hoppas, talrika
symfonikonserter finge höra något af allt det sköna,
som detta partitur utan tvifvel rymmer?

Berwalds musik verkar än i dag ny,
medan mycket af hvad som skrifvits sedan hans
dagar, och som på sin tid haft stor framgång,
nu är föråldradt. Och hvarför? Jo, därför
att Berwald byggde sin musik på hälleberget
i stället för på lösan sand. Med andra ord, man
träffar väl, utom hos Wagner, knappt någon
dramatisk musik, som så tydligt är inspirerad
af Beethoven, den senare Beethoven. Det vill
säga, Berwald har tillgodogjort sig alla de
framsteg, för hvilka musiken har att tacka den store
mästaren, men hans stil är fullt individuel.
Man studere t. ex. Diegos, Estrellas
tjänares, båda nummer. Hur möter man icke här
en storartad, symfoniskt behandlad orkestral
bakgrund, mot hvilken sångstämman
afteck-nar sig fullt plastiskt! Och hur har icke det
musikaliska dramat här Berwald att, tacka för
helt nya uppslag till återgifvandet af humorn!
Betrakta å andra sidan blomsterflickornas
bägge körer, af hvilka den första verkar mer
direkt Berwaldskt, under det att för den
andra början af den svenska folkvisan »Och
hör du, unga Dora, säg vill du gifta dej»
tycks ligga till grund; hvilken skär välklang
möter oss icke i denna långa, flytande
melodi! Estrellas omedelbart föregående
Ess-dur-aria är ingen vanlig koloratur-aria,
såsom man sagt, utan ett fullt organiskt,
storslaget stycke, ur hvars musikaliska byggnad
utsmyckningarna i sångstämman fullt
enhetligt framgå, alldeles som i de klassiska
ariorna. Kvartetten, för öfrigt ett stycke af
underbar fägring, är då i sin stegring delvis
något mera italiensk. I finalen, hvars stretta
äfven börjar något italienskt, ville en
framstående Beethoven-kännare se en återklang af
den märkvärdiga, sublima Beethovenska
B-dur-sonaten, opus 106. Redan uvertyren till
Estrella är ett utomordentligt mästerverk,
öfver hvars fasta, klassiska byggnad de af ett

egendomligt Berwaldskt, romantiskt skimmer
begjutna sångställena kasta en trolsk,
förklarad glans. Slutet, den underbara, långsamma
F-dur-melodien, bör egentligen spelas för
uppdragen ridå, under det man i bakgrunden af
det i skymning försänkta spanska lägret ser
den sköna moriska furstinnan Zulma försänkt
i hvila i sitt tält, medan hennes tillbedjare
Muza hänryckt knäböjer vid hennes sida.
Man hade icke här följt de i klaverutdraget
upptagna scenanvisningarna. Den dekorativa
utstyrseln till de bägge Estrella-scenerna var
för öfrigt mycket vacker, och den praktfulla
introduktionsscenen gick med mycken fart.
Ett glansställe är här särskildt kvinnornas
melodi, så nästan Beethovenskt ädel och
uttrycksfull. Ett storartadt stycke är äfven
den denna tablå afslutande trion; Zulmas parti
är alltigenom sångbart, Salvaterras romans äkta
Berwaldsk. Och de uteslutna scenerna gifva
icke de nu utförda något efter i skönhet.

Af de uppträdande förlänade fru Östberg
Estrellas aria samt den fordrande finalen
mycken storstilad glans och aplomb, hrr Ödmann,
Lundqvist, Söderman och Sellergren blefvo
i allmänhet icke heller sina partier något
skyldiga, och fröken Hultings vackra, ehuru
icke tillräckligt utbildade stämma framstod
äfvenledes till sin fördel. Det hela leddes
utmärkt af hr Nordqvist; orkestern klingade
särskildt förträffligt, det tycks som om
violinerna återfått den sköna klang, som man
minnes från det gamla teaterhuset. Den nya
operasalongens goda akustik var för öfrigt
under hela aftonen ett ämne till allmän glädje
och tillfredsställelse.

Förpjesen »Frondörerna» är ett franskt
intrigstycke med klassiskt fin och förnäm
ställvis dessutom Lindbladskt melodios musik.
Möjligen skulle mer franskt pikanta toner ha
gjort denna opera mer dramatiskt liflig; som
den är, är den emellertid ett vackert verk,
som tillbörligt förkortadt -—• den långa
finalen kunde t. ex. lämpligen borttagits — nog
hade gjort större verkan. Detta stycke
utfördes vårdadt af hr Elmblad, som bjöd en
särskildt i dramatiskt afseende god prestation,
fru Lindén, fru Lindberg, fröken Thulin, hrr
Forsell, Söderman m. fl. Kantaten (af C. R.
Nyblom och Ivar Hallström) var så till text
som musik välklingande och utfördes
förtjänstfullt. — Om operans öfriga repertoar får jag
tala nästa gång, liksom om den första
symfonikonserten och om vår nya operettscen.

M. J.

Stockholm, Kungl. Hofboktryckeriet Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1898.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 17:08:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1898/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free