Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 10, Nov. - Konst. N. F. Sander. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DAGBOKEN.
och byråchef. Vid sidan om denna sin
ämbets-mannaverksamhet egnade han sig
fortfarande åt de konststudier, till hvilka han vid
universitetet lagt grunden. En längre resa i
Europa 1864—65 såsom Letterstedtsk
stipendiat satte honom i tillfälle att med egna
ögon lära känna konstens yppersta skatter.
Efter återkomsten från denna antogs han till
e. o. amanuens vid Nationalmuseum 1866
och tog här verksam del i samlingarnes
placerande i den nya byggnaden. Han
uppgjorde planen för anordningen af tafvelgalleriet
och ledde upphängningen af målningarne samt
ordnade gipssamlingen. Inom
målningsafdel-ningen hafva sedan dess en mängd
förändringar ägt rum, beroende på å ena sidan den
starka tillväxten, å andra sidan de tid efter
annan af denna föranledda utgallringarne, men
den Sanderska planen ligger fortfarande till
grund för anordningen. Inom gipssamlingen,
hvars tillväxt af utrymmesskäl måst afstanna,
är Sanders uppställning fortfarande nästan i
alla detaljer bibehållen. Till ordinarie
amanuens avancerade han 1869. Efter fleråriga
förstudier utgaf han åren 1872—76
»Nationalmuseum, bidrag till taflegalleriets historia»,
i hvilket arbete han samlat och bearbetat de
viktigaste dokumenten rörande
tafvelsamlingen historia. Vid sin utnämning till
kanslisekreterare 1874 lämnade Sander
amanuensbefattningen vid Nationalmuseum men mottog
redan följande år Kongl. Maj:ts uppdrag att
vara ledamot af Nationalmusei Nämd. På
denna post har han hållit ut i 2 3 år, ända
tills de sjuttio åren och en vacklande hälsa
föranledde hans afgång under innevarande år.
Hans nit för institutionen och den kraft,
hvarmed han vetat förfäkta sina åsikter, liksom
äfven hans skicklighet i ärendenas formela
behandling, hafva under denna tid på många
sätt bevisats. Sanders förtjänster om de sköna
konsterna i vårt land vunno Konstakademiens
erkännande, då han 1884 kallades till dess
hedersledamot och 1885 till dess vice præses
— en värdighet som han nyligen nedlagt.
Hans vittra förtjänster belönades med inval i
Svenska akademien 1889. Dess handlingar
förvara af honom bl. a. en monografi öfver
porträttmålaren C. F. Breda, hvartill sluter
sig en utförlig katalog öfver Bredas arbeten
af stort intresse för vår konstforskning.
På äldre dagar har ännu ett nytt intresse
tagit den outtröttligt verksamme mannen i an-
språk. Han har med ungdomligt intresse
omfattat studiet af den fornnordiska litteraturen
och de fornnordiska myterna och bl. a. skänkt
oss en ny Edda-öfversättning, på hvars
värdiga utstyrsel han offrat betydliga kostnader.
Ännu i år har han från sitt sjukläger utsändt
en afhandling om runinskrifter. Af de
sakkunnige hafva Sanders fornnordiska studier
betraktats snarare såsom en begåfvad mans
fantasilek än såsom vetenskapliga inlägg af
varaktig betydelse, äfven om enskilda
iakttagelser erkänts äga intuitivt skarpsinne. Ät
denna uppfattning gaf C. D. af Wirsén
uttryck då han i Svenska akademien hälsade
Sander välkommen bl. a. med följande ord:
.... Gustafs samfund äger kvar
ett skeptiskt drag ännu se’n Kellgrens dar,
och ej du må i festens stund förtycka
att, då vi här din hand till välkomst trycka,
det mindre är för mången dristig syn
från sagovärlden, sedd på aftonskyn,
än för din egen sång, som, blyg och öm,
än återspeglar hjärtats morgondröm
och i sin stilla, vårligt enkla fägring
oss gällt för mer än mången mytisk hägring.
I det af G. von Rosen målade porträtt
af Sander, som tillhör Konstakademiens
samlingar och af hvilket vi i detta häfte bringa
en afbildning151, har konstnären förstått att på
ett lyckligt sätt framhålla det skaldiskt
exalterade i hans väsende, som ej lidit afbräck
af de många årens ämbetsmannavärf.
K. W—n.
* Porträttet har redan en gång förut varit
återgifvet i Ord och bild — tyvärr på ett allt för
otillfredsställande sätt och utan att konstnären varit
i tillfälle att före tryckningen yttra sin mening om
bilden. Vi hafva varit konstnären och allmänheten
lika mycket skyldiga att ersätta denna afbildning
med en mera tillfredsställande. Att detta först nu,
efter fyra års förlopp, kunnat ske, har berott på de
svårigheter, som det mött att kunna framställa en af
konstnären godkänd afbildning. Att det nu lyckats,
är liktydigt med betydande tekniska framsteg inom
den anstalt, som utfört arbetet. En sträng
konstnärlig kritik af våra reproduktionsanstalters arbeten är
icke allenast önskvärd ur konstnärens och
allmänhetens synpunkt; den medför i längden varaktiga
fördelar äfven för dessa anstalter själfva, i det att de
därigenom arbeta sig fram till en ståndpunkt, på
hvilken de med framgång kunna upptaga täflan med
utlandets förnämsta klichéfirmor. Och att ett sådant
framåtgående ägt rum, därom torde hvar och en
kunna öfvertyga sig, som jämför de af svenska firmor
under de senare åren utförda bilderna i »Ord och
bild» med dem som funnos i de tidigare årgångarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
