Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätt rolen af detektiv, som tar miste på
person. Lifvets kampmärken kunna lätt
misstydas såsom naturens svaghetsmärken,
och i synnerhet blir svårigheten till
en del till omöjlighet, när det gäller ett
försök till teckning af de lefvande
personligheternas psykologi med ledning af
hvad de skrifvit.
Faran vid att tolka de ännu lefvande
kan egentligen ej öfvervinnas. Man står
ju själf så nära, man är ju själf tidens
barn, och det är blott historiens och
eftervärldens förlossande ord som kan
förkunna den afgörande domen. Det är inför
sådana betänkligheter man känner sig
tveksam, när man vill teckna konturerna
af en så rik diktarbegåfning som Carl
Snoilskys.
Hvad Snoilsky beträffar, äro både
mångsidigheten och enheten i hans
natur lätta att skönja men alldeles icke lätta
att uttrycka. Hans öfverlägsenhet öfver
sin ungdoms samtida märkte
allmänheten genast. För Snoilskys ryktbarhet
inom Sveriges gränser i närvarande stund
behöfver här icke närmare redogöras.
Som två af hans diktnings rättigheter
till hyllning upptäckte också samma
allmänhet strax både den starka
lifsförnimmelsen och den eminenta förmågan att
karakterisera. Det var eljes, både med
afseende på vilja och starkt uttryckt
känsla, en ganska lam och slapp period han
som ung man tillhörde, men 1860-talets
början och midt var dock ingalunda
någon reaktionens epok utan snarare en
afmattningens och tråkighetens tid, där
tjugoåringarna sysselsatte sig med kriget
och politiken som med ett slags
känslobackanal. För öfrigt diktade man idyller
och elegier, af hvilka vissa verkligen, enligt
fru Lenngrens uttryck, bräkte. Bland de
tjugoåriga skaldenamn, som då firade sin
morgonrodnad och soluppgång, blänkte
i främsta rummet Björck, Klockhoff,
Wirsén, Bäckström, Nyblom, Fjalar, och
för öfrigt sjöng man i Nyboms och
Talis Qualis’ kretsar frihetens idéer med en
viss idealistisk bråkighet, som Snoilsky
själf bäst karaktäriserat i sonetten
Svenskhet, där han tillropar den förfinade:
Väl i ditt land du älskar, som jag märker,
ett slags fantastiskt frihetsideal,
men du skall älska skog och berg och dal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
