Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu dömdt till stumhetens förbannelse,
när känslan ville tala men icke kunde —
dess tunga var ännu bunden af ett
otympligt språk. »En olycklig man», heter
det om honom i dikten, hvars belysning
af den barske kungen är lika vacker och
försonlig som underlig i fråga om en
sådan prosaisk räknemästare som han var.
När den barske Karl IX veknar vid
åsynen af sin guldlockige son, som
gjort en rymning på natten ur sin bädd
för att få se och möjligen besegra det
leda spöket Hvita frun (dikten bär
samma namn), göres af denna lilla scen en
förtjusande blandning af
barnkammarpoesi och mörk kraft hos den järnhårde
hertigen. Men slutet blir, att vi finna
äfven hertigen inflyttad i poesiens
skäraste ram med utgångspunkt från orden: Ille
faciet. Fadershjärtat ej blott mot sonen
utan mot hela folket lägger sig öppet i
dagen med orden:
»Mig, gamle kämpe, de fruktat blott,
men honom skänktes, hvad jag ej fått.
Min son skall göra’t — förlika sinnen
och hälsas stor utan svåra minnen.»
Med blottadt huggsvärd och uppspändt rör
en hotfull ryttarevakt
på afstånd skymtar, bakom och framför,
och ger på hvar buske akt.
 |
| CARL SNOILSKY. 1874. |
högbestöfladt, stålomgjordadt,
fruktadt mer än eld och pest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
