Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder - II - Fru Lena på Trojenborg. (Folkboksmotiv.) Af E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att vinna något af mannakraft.
Huruvida dessa två, mannanaturen och
ynglinganaturen, någonsin kunna
sammanbo och trifvas tillsammans, är en
svårlöst fråga, och om Snoilsky kan det
sägas, att han ypperligt bemött
ynglingakritiken, när han riktat orden till
Onkel Adam:
Var glad, du Onkel, fast kritiken
kom med protester här och där.
Hvem vet om icke just tendensen
för Sverige gjorde dig så kär!
Det svenska och det innerliga
skall öfverlefva teorin;
ej konsten utan hjärtats snille
gör oförgänglig poesin.
Liksom ditt verk i daggfrisk ungdom
står kvar ifrån en tid, som flytt,
se’n glömskan gallrat ut oss andra,
af våra barn du känns på nytt.
På nytt de lyssna till den maning,
som var ditt enkla lefnadsbud,
att älska mer än lyckans håfvor
sitt land, sin like och sin Gud.
Fru Lena satt på Trojenborg,
hon satt i sorg,
och ögats tårar blänkte.
Hon tänkte på den unge prins,
den hon sin ömhet skänkte.
Hon visste han drog ut till kamp
just nu från stadens murar;
hon hörde hästars gny och stamp
och vrål af vreda lurar.
Hon drömde sina öden om,
förr’n herden kom
från fjärran bärg och dalar:
om drottningskap och lugna år
i Spartas kungasalar.
Hvad är det dunkla lifsbehof,
som kedjor så kan stycka
och gör del ljuft att ge till rof
sin ära och sin lycka?
Nu stånda männen svärd mot svärd
från vidan värld,
och hjälteblodet spilles,
och Hektor dör den röda död
för ljungaren Akilles;
nu härjas Priams hela stam,
och städer stå i lågor,
blott för att skeppets brudbädd sam
en natt på hafvets vågor.
Det kom ett bud till Trojas borg,
det kom med sorg
i blickarna och orden.
»Den yngling, fru, som du höll kär,
är slagen död till jorden.»
Fru Lena sad’: »Stort är att dö
sin kärlek att försona,
och att hans graf få rosenströ
är mer än makt och krona.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
