Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hofmannen. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 22
OSCAR LEVERTIN.
medan Bunge som den yngste af
hof-junkarne stannade i den gröna. Mon
cher Pylade bouderade mig härför en
smula på kvällen, men hans Oreste hade
väl användt sin dag. Jag fick occasion
att säga en compliment, som Le Prince
Royal accepterade, occasion också att
inge en smula respect hos Tante Piper,
som på alla vis manquerat i égarder
mot mig. Jag hann hviska Ulla Kurck
en hel hoper med complimenter och
douceurer och kände mig själf helt
klåfingrig och sensible en parlant. Så blef
Nils Gyldenstolpe, min fars och mitt hus
gamla fiende, salig som en kyrkengel af
canarie-sec’en och begynte gnola des
Chansons de Kornhamn, tills Drottningen
rynkade ögonbrynen. Dagen var härlig!
Mon cher Jean-Jacques, du är en rèveur.
Nu ligger du redan och snarkar idyll på
ditt örngått, och du vill bli hofman och
göra carrière. Mon cher Jean-Jacques,
du har surannerade idéer i hufvudet om
la liberté des états! Tro mig, blott
prinsen får spiran, gör han changement. Det
läser jag i hans stora ögon. Les
cha-peaux et les bonnets sont usés jusqu’å
la doublure —■ et bons pour
s’entas-ser chez le frippier. En kunglig
revolution! Låt oss läsa ett capitel i
Cardinal de Retz. Dock, det är sant,
prinsens förmälning med danska prinsessan
lär snart éclatera. Då gäller det att
vara slängd som maitre des cérémonies.
Upp med Godefroy Le cérémoniel de la
France, stor in folio 1649 — lånt från
mon cher pères bibliothèque. Voilà tome
II p. 167 Les Fiançailles des Princes!
Och du sofver, mon pauvre Jean-Jacques!
14 april 1766.
Nu har jag varit ett par månader vid
hofvet. Hofvet är délicieust. Det
affine-rar caractererna, det slipar ord och
tankar. Jag mår här som en fisk i vattnet.
Min famille börjar redan visa mig en
aktningsfull politesse. Grefvinnan Märta,
för hvilken jag alltid varit bara luft,
börjar märka, att också min ringhet
tangerar espacen! Det är vackert, fru
Grefvinna, och snart kanske kan ni komma att
få ett ännu lekamligare intryck af min
realitet — — — Le pauvre Bunge gör
bara bévuer. I går disputerade han med
Carl Fleming och påstod, att hans mor
hade droit till tabouret — som född
Gyllenstjerna — Neej, min goda
Jean-Jac-ques, men min mor har det som
riks-rådinna — — — Med de galanta
eröfringarna går det ännu klent för oss
båda. Jag räknar ej grefvinnan Cronhjelm
— hon är obligat som aptitsupen, och
i dessa herr Voltaires dagar den mest
dévota af våra skönheter. Åtminstone
praktiserar hon den uppbyggliga regeln:
Laissez venir les jeunes hommes.
20 maj 1766.
Min första lilla intrig har gått af
stapeln och lyckats à merveille. Min oncle
Axel Sparre ville hafva sin son, den
dumma Arvid, in vid drabanterna, och
han skulle få tur framför mig och Bunge.
Det var den kända vägen via grefvinnan
Sperling och general Stackelberg som
anlitades, men jag satte genast i gäng
en contra-machination.
Jag lät den hederlige Lejongrip, som
jag hällt i saken med en flaska rhenskt,
busa fram med det tråkiga i den kära
Arvids faiblesse för nattmyssorna,
Bennettarne specielt. Det tog skruf.
Holmer, som den enda oadliga ibland
oss enragerad hatt, bar genast fram det
till chefen, impitoyable i det capitlet som
vän till offren från 56. — Min kära oncle’s
dessein föll som ett chåteau af
campio-kort, min kära oncle har alltid
conspi-rerat mot Sternbergarne. Min kära oncle
anmälde mig en gång för en oskyldig
amour med hans frus kammarjungfru, ett
litet världens barn, af hvilket jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
