Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hofmannen. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMÄNNEN.
29
kiater Bäck är jag dock böjd att tro mig
blifva restituerad med ett par månaders
repos. I tur att tjänstgöra äro Arvid
Sparre och Erie Oxenstjerna, och
öf-verstekammarherren hemställer genom
mig, om Ers Majestät täckes låta den
ordinaira survivancen gå eller har någon
annan dessein.
Eders Kongl. Majestäts
tacksammaste och ödmjukaste
serviteur et sujet
Fredrik Ungern v. Sternberg.
Mitt sätt att själf rekommendera
mina båda antagonister är en coup de
gé-nie. Ty dels ser det nobelt ut, och dels
hoppas jag, att de skola gåtera
occas-sionen för sig själfva, Sparre genom sin
fumlighet, när han fäster blå bandet etc.
och Oxenstjerna genom sina flatskratt
à la knallbygden. . . Ah, jag är trött,
trött.
i april.
I dag skulle min tjänstgöring hafva
börjat och jag stått vid kungen? lever.
Jag vet, att jag fått god accueil... det
är hårdt att vara prisonnier i sitt rum.
Jag ser Sparre för mig, impertinent, och
hur hans pappa, min käre oncle, som
jag aldrig tycks komma till ultimo med,
ler af belåtenhet, när sonen sätter stolen
för första gången in i riksrådet. Hvilken
grace skall han ej utveckla, den stornästa
Arvid, ensamt surpasserad af djuret
Rhi-noceros, som jag läst om i Agrells resa.
3 april.
Arkiater Bäck har ordinerat absolut
stillhet... jag har legat en dag och läst
bibeln och la Pucelle med ungefär lika
uppbyggelse. Så kom Aurore
Berg-stjerna och frågade om mitt befinnande.
Gammal kärlek rostar aldrig, et ön
re-vient toujours. Det gäller visst henne,
ty hvad mig anbelangar, är jag
lyckligtvis curerad från alla barnsjukdomar. Det
är bara bror Bunge, som orkar gå hela
lifvet igenom med den sentimentala
messlingen. Jag mins, hur det impressionerade
mig i gamla dar när man brände någon
compromettant billet-doux eller någon
dé-licieux épitre, som gjort en omåttlig glädje
eller sorg. Jag brukade bränna dem på ett
litet émailfat, och sedan höll jag länge
askan i handen. Den brände först ett
ögonblick och gaf en smula chaleur
åt handen och blod åt hjärtat, och man
fick en ridicule en vie att gjuta tårar. Så
blef allt blott svart och låg som kall
mull i handen. Aska, som icke värmer
och icke doftar, är det jag går och bär
på, grå, renlig aska.
5 april.
Capitlet Jean-Jacques intriguerar mig.
Hur mycket har det ej bavarderats om
amouren, och ändock är amitié något
vida konstigare. Kärleken har så många
döfvande medel att lugna blodet med,
men vänskapen, hur sys den samman,
nälden en gång fått en rispa?
Jag vet ej, om Jean-Jacques någonsin
såg i korten mitt spel med Brita
Ami-nofif. Jag tror det knappast. Och
ändock, bara därför att jag röjde gudinnans
incognito, blef det en abime mellan oss.
Tänk, om han då découvrerat min
ca-bale! Ja, mon cher, ändock hade du bort
tacka mig. Brita Aminoff var en liten
adlig mamsell, utan en fyrk på
kistbotten. Brodern kom på Marstrand för
malversationer. Olycklig familj, men hon
var ravissante, det mins jag. Dock.
kjortel som kjortel, 1’une vaut toujours 1’autre.
Det essentiella här i världen är att lefva
stolt och considererad och hålla god min
i det elaka spel, den s. k. försynen satt
oss i.
Men du är inte resoniig, Jean-Jacques.
Vänskap, det är en offensiv och defensiv
allians, vanligtvis afslutad mellan en stark
och en svag makt. Den starka har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
