Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar. Af Carl G. Laurin. Med 23 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6 CARL G. LAURIN.
TYSKAR. TECKNING AF CARAN D’ACHE.
(.La Comédie humaine.)
teckningar få nog mången mager
visdomsgudinna att rynka på näsan. Ar
La Vie Parisienne den brunn, där det
konservativa Frankrike förfriskar sig, så
är åter Le Courrier Français det
radikala skämtets tummelplats. Den ägnar
sig åt följande i Frankrike samhöriga
intressesfärer: chauvinism, anarkism,
kvinnodyrkan, betalade bankpuffar och
patentmedicin. Tidningen har nu i femton är
fortsatt sitt folkupplysningsarbete.
Ursprungligen var den ett storartadt reklamföretag
för pillerfabrikanten Géraudel. Dessa
piller, kraftpulver, stärkande pastiljer och
mixturer slukas i enorma kvantiteter af
den latinska rasen och meddela ibland
en lätt apoteksdoft åt kaféerna, särskildt
i Italien. Man söker på detta
praktiska sätt uppehålla den gamla
romar-kraften. Bland dem, som tecknat eller
teckna för Courrier Français,
Montmartres och Quartier latins liforgan, märkas
Willette, Forain, Steinlen och Legrand.
Willette sträfvar i sin teckning efter verve
och mjukhet. Hans små burriga fröknar
äro systrar till Maupassants Boule de
Suif, alltid fyllda med kvittrande glädje.
Forain är vår tids Gavarni. Han söker
i få, häpnadsväckande linjer att krama
ut det bittraste och beskaste af det
moderna lifvet, det är det hjärtlösa skämtet
som han och hans folk älska, det är här
han rör sig med sublim säkerhet. I dessa
yttersta tider medverkar han i den
slam-vulkan i »ordningspartiernas» tjänst, som
kallas nPstn. Han är alltid med, där
hatet är starkast. Gamla njutningslystna
börsjobbare och millionärer har han
ett godt öga till, och man behöfver ej
vara mycket symbolistiskt anlagd för att
förstå titelbladet till hans Album. Det
finnes en giftig gadd i allt hvad Forain
tecknar. »Un quart d’heure pour jeter
mon venin», sade han en gång till en
vän, som bad honom lämna sin ritning
och göra honom sällskap, och då han
liknar sig själf vid ett giftigt djur, ligger
däri mycken sanning. Men äfven
bäl-getingen är en bekantskap att göra.
Louis Legrand är den utom Frankrike
minst kände. Det är en konstnär, som
på tusentals sätt kan framställa den franska
kvinnan, hänförande eller förskräckande
i sin kvinnlighet; utan någon symbolisk
apparat framstår hon som den evigt
lockande sfinxen, hvars gåfva är missräkning,
— missräkning för mannen, som blir
misslynt öfver att hos föremålet finna samma
egoistiska sensationsjakt som hos sig
själf— och får honom att bittert instämma
i skaldens ord, så ofta och gärna citerade
i Quartier latin:
Tu n’as jamais été dans tes jours les pius rares
Qu’un banal instrument sous mon archet vain-
queur,
Et comme un air qui sonne au bois creux des
guitares
J’ai fait chanter mon rëve au vide de ton coeur.
I sin »Flore artificielle» har han på ett
storslaget sätt ristat in ett drag af iskall
elakhet på det sminkade anletet, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
