Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar. Af Carl G. Laurin. Med 23 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i
en lysande giftblomma af den art, som
frodas eller frodats på den heta
Parisasfalten eller mot ett Antiokias eller
Babels glödande och hvita murar.
Steinlens namn har förut förekommit
i denna tidskrifts spalter, då hans
jätteaffisch »Gatan» af bildades. Hans
kolorerade teckningar pryda skämttidningen
Le Rire och boulevardtidningen Gil Bias’
veckonummer, där de bilda
tyngdpunkten. Steinlen framkallar en intensiv
stämning och rör sig med samma säkerhet,
då han tecknar vimlet af eleganta
ekipage i Boulogneskogen, där skönheten
och rikedomen ha sin dagliga
generalmönstring, — oundgänglig i hvarje stad
med romansk befolkning och okänd i den
germanska världen utom i London — som
då han afbildar den tjutande och
stampande publiken på étt anarkistmöte. Bäst
äro kanske hans underklasskvinnor, som
alltid ha sitt oförstörbara latinska
kulturmärke, sitt friska skratt och sin
behagfulla hållning, som äro klädda med
smakfull enkelhet och äro milsvidt skilda från
våra underklassflickor med hy och tän-
engelsmän. teckning af caran d’ache
(La Comédie humaine.)
der förstörda af uselt kaffe och dessutom
vanställda af illasittande kappor och
trasgranna hattar. — Steinlen tecknar
arbetarkvarterens hotfulla dysterhet men också
poesien, som finnes där; kärleksmötet
i stadens utkant, där
lokaltågens lokomotivsignaler ljuda
hemskt och klagande, när tågen
rusa fram mellan de nakna
brandmurarna, får under hans
penna en intim charme,
fabriksflickans bleka ansikte
framskymtar i gaslyktans sken ännu
mera utmärgladt men med
ögon giriga efter njutning. Med
samma djupa karaktäristik
tecknar han hemkomsten från
spelhuset, dä mannen,
skam-flat, med halsduken på sned,
resigneradt mottager sin
spar-lakanslèxa af otidigheter, som
trängas på kvinnans läppar,
och hennes hiskligt förvridna
mun knappast hinner
utslunga de grofheter, för hvilka
kriget ett nödvändigt ondt eller den patriotiske
träbensfabrikören. teckning af caran d’ache. (Le Figaro.)
»C’est par de larges saignées que le sang d’un peuple se
re-nouvelle, se vivifie!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
